Hundar jag minns

Hassemans varse	Hasseman’s Varse 2002.07.01 – 2007.08.10 e: Hasseman’s A-Arrest u: Hassemans IdaVarse älskade livet, men han fick bara leva i 5 år och 40 dagar. Hans liv var otroligt intensivt. I allt han gjorde la han ner hundra procent av sin energi. Han var nyfiken på allt och det han inte upptäckte var inte värt att notera. Han var väldigt trygg i sig själv och väl medveten om sin charm. Han var alltid samarbetsvillig och ville hela tiden lära nya saker. Han var outtröttlig både i arbete och lek. Han ville alltid lite till.Han var alltid glad och hade alltid glädje över till sin familj. Han skänkte mig alltid stor trygghet. Han ställde alltid upp på mig till hundra procent.Vad jag än bad honom om, gjorde han det med glädje och med glimten i ögat. Han visade sin tillit till mig ända in i sista andetaget. Han blev en del av mig.Det har alltid varit något speciellt med Varse, jag vet inte vad. Saknaden är obeskrivlig och minnena av Varse kommer alltid att leva kvar!
	Se stamtavla	Varses galleri	Varses data
TJH LPI Brännäsets Kaxa	TJH Brännäsets Kaxa 1994.04.24 – 2005.04.03  e: Brännäsets Hubbe u: Dilångviks Auriga Kaxa var en hund som älskade att leva. Hon var en riktig mattegris. Hon var en livlig tik med mycket kamplust och stabilt psyke. Hon var en rejäl arbetshund som aldrig gav upp av fri vilja. Hon var mycket spårsäker. Tyvärr blev hon höjdrädd efter en otäck olycka där jag trodde jag skulle förlora henne. Av den orsaken fick vi alltid avstå momentet stegklättring.Hon var alltid glad, men gick i försvar om något hotade matte. Hon skänkte stor trygghet. Det var Kaxa som tog hand om Varse och hjälpte till med uppfostran och var lektant.Det blev ett stort tomrum när Kaxa lämnade oss. Jag kommer aldrig att glömma hennes uttrycksfulla och tillitsfulla blick. Jag saknar henne enormt, min stora drumla!
	Se stamtavla	Kaxas galleri	Kaxas data
TJH Rebell’s Mega	TJH Rebell’s Mega alias Cita  1990.11.27 – 2004.01.07 e: Silverpilens Wilse u: Rebell’s Hedra   Cita var en riktig megahund. Hon var en liten och livlig tik med stor kamlust och en god portion dådkraft. Hon var outtröttlig i bruksarbetet och kunde gå hur långa, gamla och besvärliga spår som helst. Hon hade en otrolig förmåga att koppla av och återhämtade sig därför alltid blixtsnabbt efter ett arbetspass. Min vilja blev hennes vilja och hon ställde alltid upp till hundra procent på allt.Cita var lite humörshund men för det mesta glad utom när det åskade då ville hon till tryggheten i bilen. Bortsett från vid åskväder var hon alltid trygg i sig själv, en trygghet som hon delade med sig av till Kaxa som hon var lektant åt. Som pensionär fick hon ägna sig åt att vakta får, fjäderfä och igelkottar.Jag kommer alltid att minnas Cita som hunden som ”alltid bara fanns där” när hon behövdes och för alla underbara stunder vi haft tillsammans både på träning, tävling och hemma.
	Se stamtavla	Megas galleri	Megas data
Korad LPII Cindy	KORAD LPII Cindy 1979.02.25 – 1991.01.12 e: Besk u: Cindys Florette   Cindy var min första ”tävlingshund”. Något spårsäkrare än henne får man nog leta efter. Hon var en livlig och nervfast hund. Det ända som kunde skrämma den damen var höjder, annars hon var tryggheten själv. Hon var mycket samarbetsvillig och social.När vi inte tränade bruksgrenar och lydnad lekte vi i snö eller vatten. På promenaderna sommartid brukade jag å vägen utmed sjön, men inte hon, hon simmade istället. På ålderns höst blev hon begåvad med en egen hundpool att simma och leka i.Jag har Cindy att tacka för mycket, hon lärde mig vad en hund egentligen är och minnena lever kvar inte minst när det det gäller hennes tillit till mig och hennes förmåga att alltid få mig på gott humör.
	Se Stamtavla
Caesar	Caesar 1973.03.21 – 1979.02.11    Caesar var min första schäfer. Det var en omplaceringshund, som kom till mig när han var 6 månader. Hos sin förre ägare bodde han i badrummet. Jag tog honom för att jag föll pladask för honom och jag tyckte han var värd ett bättre öde. Förre ägaren påstod att hon inte kunde ha honom kvar p.g.a. allergi. Jag hade ju ingen aning om vad han varit med om, men det visade sig att han var rädd för kaffeburkar, glasflaskor, fötter och män. Han anpassade sig snabbt hos mig och jag vann hans förtroende och i och med det försvann också hans rädslor. Jag tränade mycket lydnad med honom och lärde honom en del konster. Jag arbetade som väktare på den tiden och han var alltid med mig på mina ronder. Tanken på att tävla med honom fanns aldrig. Det blev en lugn och harmonisk hund, trots allt han troligen varit med om, men tyvärr fick han somna in vid knappa sex års ålder p.g.a. cancer.