Skvallerträning – lär din hund att skvallra

Detta är det absolut bästa man kan lära sin hund!
Det förenklar hundägandet med hur många procent som helst, eftersom det eliminerar de allra vanligaste konflikterna och träningsproblemen vi råkar ut för med våra hundar.
Jag rekommenderar metoden varmt. Pröva den, du kommer inte att ångra dig!

Följande är citerat från Eva Bodfäldts hemsida.

”Det är fint att skvallra!
Visst vore det skönt att inte behöva gå runt som en radar och scanna omgivningen i en evig jakt på vem som först upptäcker kompisar, antagonister och harar, jag eller hunden. Därför lär jag mina hundar att skvallra.

Det innebär att när hundarna tex. ser en annan hund stannar de upp och tar kontakt med mig utan att jag ger dem ett kommando. Istället utgör den mötande hunden en signal till att mina hundar stannar/kommer tillbaka. Jämför det med en vanlig inkallning där hunden i inkallningsögonblicket rör sig i riktning mot den mötande hunden. Åtgärdande men knappast förebyggande. Jag vill ju inte att hunden överhuvudtaget ska springa fram mot någon under promenaden om jag inte ger min tillåtelse.

Det sitter i ryggmärgen på oss hundägare att snabbt lära valpen komma på inkallning. En bra inkallning är grunden till det mesta, eller hur? Men med ett konventionellt tänkande och med inställningen att en bra inkallningssignal är lösningen på alla problem, så bortser vi från en faktor; nämligen att en inkallningssignal är åtgärdande och inte förebyggande. Felet har redan skett då vi avbryter ett felaktigt beteende med en inkallningssignal, hunden har stuckit. Är förresten inte ett ”nej” eller en inkallningssignal, egentligen två sidor av samma mynt? Oberoende vilken signal vi väljer, så är ju bägge signalerna i förlängningen menade att avbryta ett oönskat beteende.

Vad innebär det att vara förebyggande?
Fördelarna med att använda en extern signal istället för ett verbalt kommando är många. Du behöver inte gå runt med din radar påslagen, för den uppgiften sköter hundarna. De scannar av omgivningen men inte i jakt på någonting de kan springa fram till, utan inför möjligheten att skvallra till sig godis, lek eller en rolig arbetsuppgift och i förlängningen kanske ett ”varsågod” till hälsning.

Sedan tidigare kan Trix skvallra på rådjur (Kontaktkontraktet) men när jag flyttade till mer bebyggda trakter och dessutom köpte min labrador Kuling som är väsentligt mer intresserad av att umgås med sina artfränder än vad Trix är, så ökade behovet av att det är hundarna som håller koll på vad som dyker upp i omgivningen och rapporterar till mig istället för tvärtom. Även hundarnas bästisar skvallrar. Det är en fröjd att vara ute och gå med 2 belgare, en schäfer och en labrador där det inte visslas och tjoas, utan vi tvåbenta istället kan gå och prata om ditt och datt och hundarna vid behov kommer och skvallrar på hundar och annat som hastigt dyker upp. Pia, matte till de andra hundarna, berättade att en dag när hon var ute och gick med hundarna hade Ginza kommit tillbaka i full fart och tiggt godis. Pia kunde först inte förstå vad Ginza skvallrade på, men så rundade Pia en kurva och upptäckte en bilväg längre fram. Ginza är inte tränad i att skvallra på bilar men i brist på annat så tyckte väl Ginza att de dög lika bra. Ett skolexempel på hundars generaliseringsförmåga.

Börja med att fånga rätt beteende
Du är ute och går med din hund. Plötsligt stannar hunden därför att den får syn på någonting. Vad gör du? Ropar du nej till din hund eller ryter du till för att den ska komma tillbaka? Vår spontana reaktion är ofta att ”neja” hunden när den stannar och tittar på någonting. Men hallå, det gör ju rätt! Den markerar ju att den sett någonting. Varför inte istället belöna beteendet? Är det inte precis det vi vill – att den stannar upp och inte springer sin väg? Valpar stannar nästan alltid upp när de får syn på något på avstånd. Deras mod är sällan så stort att de vågar sig ända fram när de får syn på någonting. Men, hur ofta belönar vi att hunden spontant stannar upp och markerar något den ser eller känner vittring av, istället för att kalla in den när den sticker? I värsta fall riskerar vi att lära hunden att det är lönsamt att springa ifrån oss eftersom hunden får en belöning när den återvänder.

Tänk, planera, träna
• Bestäm kriteriet för belöning, nämligen att hunden spontant stannar upp i olika situationer och miljöer, oavsett om den går i koppel, lina eller om den är lös.

Hur ska jag förstärka beteendet?
• Det bästa och enklaste är om du använder en klicker. Om du inte använder klicker så kan du prova med ett annat positivt ljud, typ en pipboll. Även beröm fungerar utmärkt förutsatt att du vet att det har ett positivt värde för din hund.

Hur belönar jag?
• Du kan välja att belöna hundens position när den spontant stannar upp genom att slänga något gott/skojigt till din hund. Då lär du den att stanna kvar på platsen.

• Du kan belöna hos dig själv vilket leder till att din hund kommer att stoppa upp, för att sedan vända och komma tillbaka till dig. Förväntan på belöningen gör att hunden vänder och kommer tillbaka.

• Du kan slänga iväg något till höger eller vänster så kommer din hund att röra sig mot den kastade godbiten vilket kan vara en fördel om du går längs en väg. Belönar du hunden konsekvent genom att kasta en godis i diket så kommer hunden samtidigt som den skvallrar att flytta sig från vägkanten och ut i diket. Även sättet du belönar på, kommer att påverka hundens beteende. Förväntan på en godbit i diket gör att den själv kommer att röra sig bort från vägen i samband med att den skvallrar.

• Du kan belöna med ett ”varsågod”, dvs. låta hunden gå fram till det den skvallrat på.

• Du kan belöna med en aktivitet som hunden tycker om.

En hund som har lätt att söka ögonkontakt med oss, kommer antagligen som en bieffekt av belöningen, skvallra genom att stanna upp och söka vår kontakt medan en annan hund kanske skvallrar genom att stanna upp och ”peka”.

Det här sättet att lära hunden att skvallra är lätt att använda när du är ute och går med din hund. En mer styrd inlärning som passar bra på kurs är denna inlärning av skvallerträning;

1. Kontaktövning. Stå stilla med hunden i koppel framför dig. Visa att du har något som din hund vill ha och som du sedan gömmer bakom din rygg. Vänta tills hunden söker din ögonkontakt. Belöna.

2. Skvaller/kedja. Repetera kontaktövningen men nu när din hund tar kontakt med dig låter du någon göra ett ljud så att hunden släpper kontakten med dig. Störningen ska dock inte vara så stark att din hund lämnar dig. Omedelbart din hund spontant tar kontakt med dig igen, belönar du.

3. Fortsätt att planera typen av störningar men var noga med att din hund inte tittar och rör sig mot den som stör för att sedan ta kontakt med dig. Vad lär du då in?

4. När du sedan byter miljö är det inledningsvis du själv som får leta efter skvallerobjekt. När du ser någon, stannar du på ett lämpligt avstånd och visar någonting som din hund vill ha och sedan gömmer undan. Nu vill du att din hund ska känna igen situationen och söka efter någon med blicken, för att sedan vända sig mot dig och skvallra.

När hunden kan skvallra när ni står i stillhet, upprepar du samma träning men under rörelse. Undvik att din hund skvallrar vid vänster sida i fotposition om du parallellt tävlingstränar din hund.

Min erfarenhet är att hundar som skvallrar får en mer neutral inställning till omgivningen eftersom det är fritt från konflikter, fritt från nervösa röster som signalerar oro, rädsla och kanske även aggression.”

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: