Elitinkallning – inte bara för border collie!

Den perfekta elitinkallningen gör att man får gåshud. Vilket tempo och vilken precision.
Det är inget lätt moment men långt ifrån omöjligt även om man inte har border collie.

Här kommer ytterligare ett citat från Eva Bodfäldts hemsida.

Elitinkallning – bara för border collies?
Det finns vissa paradmoment inom lydnaden. Moment som skiljer agnarna från vetet. Ett av dem är inkallning med ställande och läggande.

Under snabb galopp och på ett givet kommando stannar hunden med en tvärnit. Sedan, på ett nytt kommando, rusar den vidare för att på signalen ”plats” kasta sig mot marken och ligga stilla. En sista inkallning: hunden tar sats, kommer i full fart och slänger sig in vid förarens sida.

Publiken får gåshud på armarna. De flesta suckar och utbrister i idel lovord över hundens precision och hastighet.

Omöjligt tänker en del, framför allt om man har en annan ras än en border collie. Möjligtvis svårare, därför att det oftast inte är lika naturligt för andra raser att utföra momentet på det kraftfulla sätt många border collies presterar.

På vilket sätt vill du träna?
Metoderna för att lära hunden att stanna och även lägga sig på kommando under inkallningen varierar. Från negativ förstärkning, där föraren hotfullt springer mot hunden och vrålar ”stanna”, till att träningen under hela hundens aktiva tävlingskarriär är uppbyggt runt ett hjälpsystem. Det vanligaste är att föraren slänger en boll över hundens huvud när den kommer springande, samtidigt som föraren ropar ”stanna”.

Jag tar här upp två metoder som går alldeles utmärkt att kombinera eller arbeta separat med. Den ena metoden lär hunden att den måste lämna föraren för att få sin boll och sedan på avstånd ställa och lägga sig. Men alla hundar gillar inte att springa efter bollar och metoden är inte heller lämplig för vissa hundar. Den andra metoden bygger på att vi lär in inkallningen med ställande och läggande med hjälp av en redan utlagd belöning.

Undvik släta inkallningar
”Träna inget annat än släta inkallningar med unga hundar.” Detta är ett vanligt men förrädiskt råd till orutinerade förare. Om släta inkallningar betyder att föraren alltid belönar hunden först när den har satt sig i utgångsposition ställer det självklart till problem. När hunden sedan längre upp i klasserna plötsligt även ska ställa och lägga sig är risken stor att hunden blir tveksam. Låt istället inkallningen bli en sträcka där hunden aldrig vet var, när och hur belöningen ges. Det enda kriteriet för belöning är att hunden verkligen anstränger sig.

Inlärning med extern belöning
En betydande del i inlärningen av inkallning med ställande och läggande är klar när hunden har lärt sig att den måste springa fort mot dig för att få ett ”ut”-kommando, som låter den vända och ta sin externa belöning.

En externbelöning kan bestå av vad som helst som hunden är motiverad att få och som du själv inte håller i. Det kan vara en skål med godbitar i, en leksak eller kanske till och med en uppletanderuta. I en inkallning där hunden ska stanna på sträckan lägger du enklast ut belöningen bakom hunden, eller i jämnhöjd med där du tänker ställa hunden.

Externa belöningar blir snabbt en signal för vad som komma skall. Därför bör du alltid variera hur eller på vilka avstånd du lägger ut belöningen. Även tiden från när du har lägger ut belöningen och när du påbörjar momentet bör varieras. Risken är annars att belöningen blir en viktig signal för att hunden ska utföra momentet på ett korrekt sätt.

Lucky, en golden retriever, var väldigt långsam på 75-metersinkallningen och oavsett hur matte uppförde sig så ökade inte Luckys tempo mer än högst tillfälligt. Han hade belönats för korrekta ställanden och lägganden, men inte i samband med högt tempo och snabba starter. Vi valde att arbeta med nya och inte i det här sammanhanget givna belöningar.

Lucky älskade uppletande av föremål. Marianne lade ner honom för en inkallning men gick väsentligt längre än vanligt och lade ut föremål. Därefter gick hon tillbaka till 75 meters avstånd från Lucky och kallade in honom. Han startade i full galopp och Marianne ”stämplade” (läs mer i Canis 1/2003, ”Tävlingsledaren – coach eller skarprättare?”) omedelbart ut honom och lät honom fortsätta förbi henne och övergå i ett uppletande.

”Ut” – vänd och spring tillbaka
Enklast är att du börjar lära in kommandot under promenader och på en stig. Håll till en början tillbaka hunden i kopplet och utan krav på att hunden ska sitta. Genom att använda koppel slipper du korrigera din hund om den försöker smita för att ta belöningen innan du har sagt ”ut”.

1. Lägg eller kasta ut belöningen och säg direkt ”ut”.

2. Kasta eller lägg ut belöningen. Vänta därefter någon sekund innan du säger ”ut”.

3. Därefter backar du ett par steg och lockar på hunden, så att den påbörjar en rörelse i din riktning. Då först säger du ”ut”, släpper kopplet och låter den vända och ta föremålet eller godbiten. De flesta hundar vänder även om de inte tidigare har hört ordet. Men om din hund trots allt är tveksam kan du till en början säga ”varsågod –ut”.

4. Träna med lös hund.

Hunden skall i samband med signalen ”ut”, för en hundradels sekund, göra allt för att tvärnita för att kunna kasta sig runt och rusa tillbaka efter sin belöning. Den lilla hundradelen av en sekund har du stor nytta av den dagen du kommenderar hunden att ställa sig, innan den får springa bakåt för att ta sin belöning.

Variera din träning
Fortsätt att arbeta med det här kriteriet till dess att hunden villigt rör sig mot dig för att få sitt ”ut”. Då provar du att springa baklänges i en så tävlingsmässig position som möjligt. Tänk på att inte själv stanna när du säger ”ut”, för i så fall vet du inte om din hund verkligen stannar på ordet eller för att du själv stannar upp. Av samma skäl håller du även händerna kvar längs dina sidor, istället för att slänga ut med ena handen i samband med ”ut”. Tänk på att just nu tränar du bara med hunden på koppelavstånd.

Var noga med att du inte alltid säger ”ut” på samma avstånd. Ibland ska hunden få fortsätta hela vägen in till din sida och sätta sig innan den ges tillåtelse att springa tillbaka. Säger du ofta ”ut” på samma ställe kommer hunden, istället för att snabbt röra sig mot dig, börja sakta ned tempot i förväntan på att få springa tillbaka till sin belöning.

Läs din hund, anstränger den sig verkligen? Säg inte ”ut” om inte din hund rör sig mot dig med aktivitet och med rätt utryck. En självklar och aktiv tiggning med mycket självförtroende ska leda till att du säger ”ut”. Även om den här övningen görs på korta avstånd, så ser du om din hund ”galopperar i huvudet”.

Träna hellre i skog och mark än att stå och nöta på appellplanen. Du kan göra lika många repetitioner, men bör variera dina träningsplatser istället för att upprepa träningen i exakt samma miljö. Därmed skapar du redan från början rätt förutsättningar för att hunden verkligen lär sig dina ord. Visst lär du hunden samma sak på en appellplan, men hunden blir i högre grad beroende av situationen för att förstå vad den ska göra.

”Stå”
Det lönar sig att lägga ned ett bra grundarbete på kommandot ”stå”. Inskränk inte träningen till att bara träna med hunden vid vänster sida och under fotgående. Det är omöjligt för dig som tränare att själv bedöma din hunds utförande när du inte ser hunden. Dessutom är det viktigt för en ung hund att lära sig att ”stå” inte alltid sker vid din vänstra sida.

Träna snabbhet på korta avstånd
Nu är det dags att lära hunden att ställa och lägga sig snabbt på din signal. Börja som förut med en extern belöning bakom hunden, rör dig bakåt med hunden på koppelavstånd fast lös. Omedelbart när din hund engagerat rör sig mot dig säger du ”stå” eller ”plats”. Tvärstannade hunden verkligen? Slängde den sig i backen med den teknik du ville? Om inte lockar du på hunden, fortsätter backa och gör ett nytt försök.

Fortsätt att backa även när du säger ”ut”, ”stå” eller ”plats” och se till att du gör det i tävlingsposition. Annars vet du inte hur ditt kroppsspråk påverkar hundens förståelse. Det är ju ordförståelse som du ska lära hunden i den här övningen och inget annat.

I början tränar du snabba ställanden och lägganden var för sig. Till exempel kan du börja arbeta med ståendet, därefter ett helt annat moment emellan och därefter och inte på exakt samma ställe träna läggandet. Då har du en möjlighet att på kort avstånd repetera och enbart förstärka snabbheten i utförandet, utan att vara beroende av hundens galopp. Variera belöningsformerna: ibland säger du ”ut”, ibland belönar du med ett kast eller med att den får fortsätta in till din sida för en belöning.

Allt eftersom hunden blir säkrare kan du öka tempot i ditt backande, men du ska behålla samma krav på snabbhet i utförandet. När hunden stannar blixtsnabbt, oavsett i vilket tempo du rör dig i baklänges, förlänger du successivt avståndet mellan dig och hunden.

Träna starter
Ofta avbryter vi momentet och belönar när hunden har ställt eller lagt sig korrekt. Det är lätt att glömma bort att även träna snabba starter från stående eller liggande position. Gör detta genom att under mer vardagsmässiga former ställa respektive lägga hunden och träna snabba starter, tempon och även ingångar. Variera var och när hunden får sin belöning, men var noga med att du avbryter momentet när du ser att din hund tar i, har öronen framåt och en intensiv blick.

Även här kan du belöna genom att säga ”ut” på korta avstånd, istället för att träna långa sträckor och galoppen. Men var noga med att du ser att hunden ”galopperar i huvudet” – öronen framåt och en intensiv blick är det enda som ska leda till belöning.

Ordförståelse
Nu bör din hund ha begripit att den måste anstränga sig för att du ska säga ”ut” eller ge den en belöning vid sidan. Den bör förstå att den ska ställa och lägga sig snabbt, den bör kunna starta snabbt från båda positionerna och den bör veta att den måste skynda sig in till din sida för att få en belöning.

Nu ska du lära din hund ordförståelse, att skilja på om du säger ”stå” eller ”plats” när du backar från den i olika tempon. Gör hunden ”fel” så lockar du på den samtidigt som du rör dig baklänges. Gör om och förstärk vid korrekt utförande.

Variera ”stå” och ”plats” tills hunden är säker på vad kommandona betyder. Variera också var och hur du belönar – externt eller hos dig själv. Märker du att hunden tappar intensitet så fundera på om du omedvetet har belönat på ett ritualiserat sätt, istället för att ha läst av hundens intensitet i arbetet.

Inlärning med hjälp av boll
Hemligheten bakom att få till ett bra ställande är att hitta en situation där hunden naturligt väljer att stanna med bägge frambenen samtidigt. Att lära in ställandet med hjälp av en boll är ofta en effektiv metod, eftersom många bollglada hundar rusar iväg efter bollen för att stanna tvärt när bollen inte kommer flygande.

Ett vanligt problem är att hunden lär sig skillnaden mellan det riktiga kastet och det på låtsats. Lär därför hunden att springa iväg när den ser att du gör armrörelsen, oavsett om du kastar eller inte.

Till en början, när du låtsats göra ett kast, fullföljer du kastet när hunden springer iväg. Omedelbart när hunden sticker iväg med blicken framåt kastar du bollen över huvudet på hunden. Om du inte gör detta är risken stor att hunden istället stannar framför dina fötter.

Variera sedan detta med att låtsats kasta bollen. De flesta hundar rusar iväg för att på avstånd tvärnita och titta sig omkring efter bollen. Säg ingenting utan kasta iväg bollen förbi hunden, men kasta aldrig bollen om hunden inte stannar tvärt.

En bra regel är att om du är det minsta tveksam så var det troligtvis inte tillräckligt bra utfört. Tar hunden det endaste lilla steg mot dig stoppar du bollen i fickan och tackar lite retsamt för ett gott försök, eller så kallar du helt enkelt på den och börjar om.

”stå”
Efter ett par repetitioner brukar hundarna stanna och ta ögonkontakt. Säg då ”stå” och släng iväg leksaken över och bakom hunden. Försök att så tidigt som möjligt inta tävlingsposition när du ropar ”stå” och innan du kastar iväg bollen. Om du alltid står med armen beredd till ett kast är risken stor att hunden i förlängningen blir mer observant på din arm istället för ditt ”stå”. Tänk på att ”fotografera” bilden som du vill lära hunden i samband med ”stå”, nämligen din egen tävlingsposition när du säger ”stå”.

Förläng sedan tiden med någon sekund i taget innan kastet kommer. Tar hunden det minsta steg så är leken snöpligt slut. Kalla in och gör om eller gå helt enkelt vidare på promenaden. Förutsatt att du sedan tidigare har tränat stadga är just den här delen inte speciellt märkvärdig. Mer om stadgeträning hittar du i Canis nr 1/2003.

Sedan börjar du att variera var på sträckan du säger ”stå”. Antingen på sträckan från dig, eller så kallar du in hunden efter en stund och provar att säga ”stå” på sträckan mot dig. Enklast är att du omedelbart ger signalen när hunden vänder sig om, i samband med att du kallar in. Var det ett bra ställande så belönar du. Hemfall aldrig åt att upprepa ”stå” för att hjälpa hunden. Misslyckas hunden ska chansen till belöning vara borta.

”Plats”
Nedläggandet vållar sällan samma problem som ställandet gör. Hunden är närmare och det är oftast ett lättare moment att lära in. Kvaliteten på inlärningen av ”stå” är oftast sämre av naturliga skäl. Det är lättare att se att en hund gör rätt när den lägger sig platt på marken än att se om den tvärnitar utan att ta efterföljande steg.

När du har lärt in ”stå” på avstånd kan du börja med att variera mellan ”stå” och ”plats. Första gången kanske du måste upprepa ”plats” ytterligare en gång, men efter ett par repetitioner brukar det fungera bra. Däremot får du räkna med att din hund under en kortare tid kanske lägger sig när du säger ”stå” och vice versa. Det är helt naturligt, skratta och gör om men belöna inte med bollen när det blir fel. Det är hunden som ska påverka dig med rätt handling för att få dig att slänga iväg bollen. Du har ingen anledning att bli sur för att hunden ännu inte riktigt har förstått att spelreglerna är ändrade och lite svårare än tidigare.

Baklängeskedjning
Fördelen med att du sätter ihop delarna baklänges när hunden kan varje del separat, är att varje moment blir självbelönande. När du tycker att du tränat alla delar i inkallningen är det dags att kedja ihop dem. Enklast är att du börjar bakifrån med läggandet och ingången. Det har du tränat tidigare som en separat del. Fungerade den? Svarar du ja på frågan provar du att gå vidare genom att ställa din hund framför dig och sedan förflytta dig bakåt till korrekt tävlingsavstånd.

Kalla in hunden när den uppmanande stirrar på dig och säg sedan ”plats” vid rätt avstånd. Gör sedan en ny inkallning som avslutas i utgångsställning samt belöning. Den sista delen innan din baklängeskedjning är klar blir ingången och nedläggandet vid din vänstra sida. Nu är momentet kedjat bakifrån och det som ska läggas till är utgångsställning och nedläggandet.

Är det här lösningen på alla våra problem med ständiga återgångar i träningen? De flesta av oss är inte så extremt noga att vi lär in varje del till perfektion. För många av oss är tävlandet i en så stor motivation att vi många gånger går ut och tävlar för tidigt. Visst tränar vi på delarna i momenten men frågan är om vi har kedjat ihop dem så att hunden kan hela momentet innan belöning. Risken med att prioritera enskilda delar i träningen är att vi omedvetet ritualiserar hundens belöningar. Effekten av en sådan träning är att hunden blir tveksam när den ska fortsätta med nästa del i momentet, för hur ofta startar du vid den punkt där du normalt oftast bara belönar vid?

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: