Inlärning av spår – Husse- /Mattespår

Husse- /mattespår
Detta är den mest traditionella metoden

Husse eller matte går iväg med hundens leksak och/eller godis. En annan person håller fast hunden medan den får se sin förare med belöning försvinna. Efter ett litet tag (första gången kanske bara 5 minuter) släpper man på hunden, man kan låta hunden spåra i koppel och halsband –tänk på att ha icke-stryphalsband! Vill man så kan man ha hunden i en sele och en lina. Selen för att inte hunden ska hindras att spåra med nosen nere vid backen och linan för att det är lite lättare än med ett vanligt koppel. En lina löper enklare kring träd och grenar och man kan välja på vilket avstånd ifrån hunden man vill gå. Hunden får spåra upp sin försvunna flockmedlem och sina belöningar. Vissa instruktörer låter föraren redan första gången lägga en leksak och komma tillbaka och själv ta sin hund och spåra med den, vilket jag inte tycker är så effektivt. Meningen med att låta hunden spåra och finna sin försvunne flockmedlem med leksak och godis är ju att belöningen ska bli optimal. Man bygger ju på flockkänsla och jakt. När hunden finner sin förare sker ju en återförening med flocken, dessutom får den sin efterlängtade leksak och ”mat” i form av godis.

Öka svårighetsgraden successivt
Vid nästa tillfälle får hunden se sin förare gå en liten bit och sen tar medhjälparen bort hunden. Man ökar svårighetsgraden successivt genom att öka längden och åldern på spåret och ta bort synretningen för hunden. Efter ett tag lägger man in små böjar i spåret. Böjarna försvårar man eftersom och gör sen vinklar. När hunden är mogen tar man bort personen som slut och lägger istället bara föremålet. Vissa menar att husse/matte-slut tar man bort så fort som möjligt. Efter ett tag så prövar man med att lägga en så kallad spårapport (träpinne) och sen leksaken efter ett tiotal meter som ”reservslut”. Tar hunden träpinnen ska den få mycket beröm annars så struntar man bara i det och hunden får spåra till leksaken. När hunden känns mogen och duktig så kan man pröva med två eller fler apporter. Vid varje apport ska mycket belöning ges och när hunden är färdiglekt så sätter man ner handen mot marken och säger spår eller bara låta hunden själv få spåra vidare.

Variera underlaget, liggtiden och vindriktningen
Viktigt är att du tränar hunden på olika typer av underlag och varierar tiden som spåret får ligga innan man tar in det. Vissa instruktörer och andra duktiga spårhundsförare är jättenoga med vinden i all spårträning, andra tänker på den om det blir några bekymmer och några struntar helt i hur det blåser. Vill man kan man sätta ut snitslar för att veta vart man har gått. Det är lätt att glömma då liggtiderna blir allt längre. Tänk bara på i så fall att sätta snitslarna högt så att hunden inte får vittring på dem och att ta bort dem efter träningen.

Fördelar
Du får oftast ett lyckat resultat redan första gången du prövar. Hunden får hög spårmotivation eftersom flockkänslan utnyttjas.

Nackdelar
Du måste ha en medhjälpare. Vissa hundar blir alltför stressade. Lätt att hunden går in i sökbeteende istället, att den försöker hitta spårläggaren med syn, hörsel eller luftburen vittring.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: