Dansa ”Fritt följ”

Många är de som tycker ”fritt följ” är ett tradigt moment att träna där det är svårt att hitta den rätta motivationen. Låt ”fria följet” bli en dans i turer så blir det något helt annat än att bara gå att nöta positioner, vändningar, halter och sättanden.
Att ”dansa fritt följ” är något jag praktiserat på mina senaste två hundar med mycket gott resultat. Med min senaste hund Varse utvecklade jag det hela till en danslek där hunden även gick på två ben. Detta är ett mycket positivt och effektivt sätt att träna både kontakt och ”fritt följ”
.

Följande är citerat från Eva Bodfäldts hemsida.

DANSA MED HUNDAR
Glöm att stegförflyttningar och vändningar på stället är ett elitmoment. I fotgåendet är det faktiskt lika viktigt att hunden kan vrida på sin bakdel som att att den kan hålla positionen på en raksträcka. Ett fotgående ska vara som en dansuppvisning.

Att hunden är medveten om hur den rör bakdelen är en av de viktigaste grunderna i ett snyggt fotgående. Först när hunden hela tiden strävar efter att bibehålla positionen, oavsett vad föraren gör för rörelse, kan den dansens grundsteg,

”Fot” betyder att hunden ska vara i korrekt position med hela sin koncentration riktad mot dig. Så för att ni ska kunna göra fotgåendet till en dans måste du, förutom kullövningen och uthålligheten i den, också lära hunden att starta, svänga och göra halt.

Detta kräver att du bestämmer dig för hur du ska röra dig och på vilka signaler från dig som din hund ska utföra dessa beteenden. Det är viktigt att du hela tiden använder dig av samma signaler – precis som ett par som dansar använder sig av förutbestämda rörelser – för att din hund ska kunna hålla takten.

Börja därför alltid att gå med samma fot, gör hela tiden halt på samma sätt och placera fötterna likadant vid alla svängar. Se till att dina händer är i tävlingsposition. När du belönar ska du sträcka fram handen snabbt och ge belöningen på rätt ställe, det vill säga där hundens huvud ska vara.

FOT
1. Fot = ögonkontakt
Hunden ska sitta ner och du ska ställa dig vid hundens högra sida. Håll en godbit antingen i munnen eller i vänster hand. Invänta att hunden tar kontakt. Om hunden reser sig, läs stycket om stadgeträning i artikeln ”Tävlingsledaren – coach eller skarprättare?” i Canis 1/2003. När hunden tar kontakt säger du ”fot” och ger godbiten till hunden, som fortfarande ska sitta. Upprepa ytterligare två gånger och stämpla därefter ut med ”varsågod” och låt hunden resa sig och leka med dig.

2. Fot = ”gungan”
Gör som ovan, men gunga nu också fram och tillbaka – utan att flytta fötterna ur position. När hunden sitter kvar och följer dig med blicken trots din rörelse, belönar du genom att säga ”fot” och ge godbiten. Upprepa ett par gånger och stämpla sedan ut med ”varsågod” och lek som ytterligare belöning. Ta en kort paus.

3. Det första steget
Gör som ovan – och ta ett steg framåt. Belöna omedelbart när hunden lyfter på bakdelen med bibehållen kontakt.

4. Halt
Gör som ovan, men istället för att belöna igångsättandet gör du halt efter ett halvt steg och placerar dina fötter bredvid varandra och belönar. Halten ska göras snabbt för att hunden ska behålla sin tanke på att sitta. Om det behövs i börja – säg ”sitt” och belöna.

5. Fot + kullövningen
Koppla ihop kullövningen (läs mer i artikeln ”Att gå fot” i Canis 2/2003) med kommandot ”fot”. Det vill säga när hunden hittar rätt position vid din vänstersida säger du ”fot” och belönar. Öka tiden successivt mellan kommandot och belöningen. Lägg till halter.

Då är det dags att lära hunden vilka signaler de olika dansstegen har.

VÄNDNINGAR/SVÄNGAR
Höger om
Det första hunden ska lära sig vad gäller högersvängar och ”höger om” är att tänka åt samma håll som du. I denna övning kommer hunden att känna igen kullövningen och ”gungan”. Så du kan redan från början använda dig av tävlingspositionen.

Ställ dig vid hundens högra sida. Säg: ”fot”. När hunden har kontakt vrider du ditt huvud och din kropp en aning åt höger. Så fort hunden sträcker sig i samma riktning som du, belönar du med höger hand vid insidan av ditt vänstra ben. Gör detta många gånger så att hunden lär sig att tänka höger när du vrider din kropp.

Syftet med detta är att få hunden att känna igen signalen för höger, ungefär som när den som för i en dans trycker eller släpper handen i ryggen på sin partner för att tala om att nu svänger vi. Att vrida huvudet och kroppen till höger är ditt tryck i ryggen på din ”danspartner”.

Att titta på hunden i en högersväng sänder ut dubbla signaler. Samtidigt som du vill försäkra dig om att du har hunden med dig, riskerar du att stöta bort den. Känner du att du behöver titta har du gått för fort fram och slarvat med inlärningen av den viktiga signalen – det vill säga att när du vrider ditt huvud och din kropp åt höger ska hunden tänka höger.

Nästa steg är att du börjar flytta din högra fot i högervarv. Ta inte större steg än om du stod på ett A4-blad. När du är säker på att hunden förstår signalen och kan vrida sig ett kvarts varv, utökar du vridningen till ett halvt varv, ett helt varv och till slut flera varv.

”Sockerbitsträning” brukar jag kalla denna övning. Tänk på att det är rörelsen som ska belönas, vid insidan av ditt vänsterben för att förstärka att hunden tänker åt höger.

När du har lärt hunden ”höger om” på detta sätt kan den även ”helt om”.

Vänster om
Vänstersvängar kan man börja jobba med utan att hunden kan sitta vid sidan. Det finns faktiskt klara fördelar med att lära in vänstersvängar framifrån, eftersom du då ser att hunden lär sig att flytta bakdelen på ett korrekt sätt och vet att du belönar rätt beteende. När hunden är vid sidan är det däremot väldigt svårt att se hur den rör sin bakdel.

Sätt hunden framför dig. Ha en godbit i vänster hand, som du håller framför hunden. Gör en cirkelrörelse motsols med handen. Hunden kommer att följa handen och så fort den lyfter sin bakdel ska du belöna.

Varefter hunden lär sig att övningen går ut på att lyfta på bakdelen, och snabbt vrida på kroppen ett kvarts varv, börjar du göra din handrörelse mindre och mindre. I små steg flyttar du också in till hundens högra sida samtidigt som du rätar upp din kropp. Till slut har du kommit så långt att du står i tävlingsposition vid hundens högra sida med en väldigt liten handsignal.

När du lär hunden att röra sig parallellt med dig i ett kvarts varv säger du ”fot” och gör en liten rörelse med din vänsterhand, samtidigt som du vrider dig lite grann åt vänster. Direkt när hunden lyfter på bakdelen och vrider med belönar du, precis som du gjorde med inlärningen framifrån.

Det viktiga är att hunden jobbar med sin bakdel – inte att den sätter sig när den har gjort vändningen. När hunden kan vrida sig ett kvarts varv utökar du ”sockerbitsträningen”, precis som vid högersvängar.

STEGFÖRFLYTTNINGAR
Titta på en tävling där ett ekipage gör en stegförflyttning. Föraren hinner oftast göra halt innan hunden kommer in vid sidan och sätter sig. I praktiken är detta en ny ingång, istället för en stegförflyttning. Det stora felet är att man oftast prioriterar och belönar halten, istället för positionen i sidled, och därmed lär hunden kedjan: dålig förflyttning + halt = belöning.

- bakåt
När hunden har förstått att det är med bakdelen som den justerar sin position går du vidare och lär den att backa. För att röra sig så rakt som möjligt, ska hunden lära sig att tänka bakåt-snett-höger.

Utgå från ”vänster om”-vridningen, men gör den vidare genom att flytta din högerfot lite snett bakåt höger. Belöna omedelbart när hunden svarar på signalen. På så sätt jobbar du successivt fram backandet. Om hunden tänker i rätt riktning och styr med bakdelen kommer backandet att bli rakt.

- åt höger
Likaså kommer hunden att vara rak i kroppen under stegförflyttningarna åt höger, om den har lärt sig att sträva efter att bibehålla en korrekt position oavsett vad du gör.

Flytta ut din högerfot en decimeter i taget. Belöna varje gång hunden inte tappar positionen, tills du har lärt hunden signalen för stegförflyttningar åt höger. Utöka steglängden och antalet steg efter hand.

- åt vänster
Det kan vara svårare för hunden att lära sig att göra stegförflyttningar till vänster. Många gånger faller hunden in bakom föraren för att först vid halten komma upp i rätt position.

För att undvika att så sker ska du vid stegförflyttningar åt vänster vidareutveckla din högersväng, genom att göra vridningen allt vidare. När du korsar dina ben och tar första steget lite snett framåt med ditt högerben, belönar du hunden vid insidan av det benet. Vidga cirkeln varefter så att den så småningom blir en rak linje.

Det är viktigt att inte ritualisera rörelserna eller att alltid avsluta stegförflyttningar och vändningar på stället med halt. Tränar du alltid ”två steg – halt” och belönar gång på gång riskerar du att hunden börjar gnälla, eftersom hundens förväntan på belöning blir alldeles för hög.

HALT
- raka halter
När hunden kan stegförflyttningarna går det alltid påverka halterna, genom att du tar ett steg i någon sidoriktning innan du stannar och hunden sätter sig. Rätta aldrig ett snett sättande genom att till exempel slå med handen på vänster lår eller säga något till hunden. Det blir lätt en felaktig kedja.

Sätter sig hunden snett någon enstaka gång behöver du inte bry dig. Utelämna bara belöningen. Sätter sig hunden snett ofta är det inte halter den behöver träna på. Hunden behöver träna på att använda sin bakdel rätt.

-snabba halter
En anledning till att hundar inte sätter sig snabbt är att de inte har lärt sig på vilken signal som de ska sätta sig – det vill säga att du sätter ihop fötterna. Detta bör du jobba med på en raksträcka.

Ta ett halvt steg framåt och stanna. Stirra inte på hunden, det gör att den sätter sig ännu långsammare och eventuellt snett. För att vara säker på att hunden sätter sig kan du träna framför en spegel inomhus. I början belönar du varje sättande, det är alltid bra att hunden försöker. Efterhand ska du dock gradera belöningen, det vill säga ge det mest åtråvärda när hunden sätter sig riktigt snabbt. Träna inte mer än någon minut i taget.

DANSA!
Nu kan hunden rörelser till höger, vänster och bakåt med bibehållen bakdelsposition. Fastna inte i två steg bakåt, två steg till höger och två steg till vänster. När hunden har lärt sig vändningarna och förflyttningarna sätter du istället ihop rörelserna och låter dem följa på varandra i en form av dans.

Gå till exempel tio steg bakåt och gör sedan ”vänster om”. Gå fem steg framåt och sedan sju steg åt höger. Eller gör ”höger om”, ”vänster om”, ”helt om” och gå sedan framåt. Använd fantasin och möblera om turerna i fotgåendet vid varje träningstillfälle.

Se till att att alla delar i fotgåendet fungerar. Även halterna. Hunden måste lära sig förstå att den ska vara helt stilla, för att kunna påverka dig att fortsätta dansa.

Fotgåendet ska vara en show, ett pararbete, som bygger på kullövningens tiggbeteende. Rollerna ska vara givna. Ditt jobb är att lära hunden turerna och vara den som för. Hundens jobb är att aktivt bevaka och följa dig.

Elitinkallning – inte bara för border collie!

Den perfekta elitinkallningen gör att man får gåshud. Vilket tempo och vilken precision.
Det är inget lätt moment men långt ifrån omöjligt även om man inte har border collie.

Här kommer ytterligare ett citat från Eva Bodfäldts hemsida.

Elitinkallning – bara för border collies?
Det finns vissa paradmoment inom lydnaden. Moment som skiljer agnarna från vetet. Ett av dem är inkallning med ställande och läggande.

Under snabb galopp och på ett givet kommando stannar hunden med en tvärnit. Sedan, på ett nytt kommando, rusar den vidare för att på signalen ”plats” kasta sig mot marken och ligga stilla. En sista inkallning: hunden tar sats, kommer i full fart och slänger sig in vid förarens sida.

Publiken får gåshud på armarna. De flesta suckar och utbrister i idel lovord över hundens precision och hastighet.

Omöjligt tänker en del, framför allt om man har en annan ras än en border collie. Möjligtvis svårare, därför att det oftast inte är lika naturligt för andra raser att utföra momentet på det kraftfulla sätt många border collies presterar.

På vilket sätt vill du träna?
Metoderna för att lära hunden att stanna och även lägga sig på kommando under inkallningen varierar. Från negativ förstärkning, där föraren hotfullt springer mot hunden och vrålar ”stanna”, till att träningen under hela hundens aktiva tävlingskarriär är uppbyggt runt ett hjälpsystem. Det vanligaste är att föraren slänger en boll över hundens huvud när den kommer springande, samtidigt som föraren ropar ”stanna”.

Jag tar här upp två metoder som går alldeles utmärkt att kombinera eller arbeta separat med. Den ena metoden lär hunden att den måste lämna föraren för att få sin boll och sedan på avstånd ställa och lägga sig. Men alla hundar gillar inte att springa efter bollar och metoden är inte heller lämplig för vissa hundar. Den andra metoden bygger på att vi lär in inkallningen med ställande och läggande med hjälp av en redan utlagd belöning.

Undvik släta inkallningar
”Träna inget annat än släta inkallningar med unga hundar.” Detta är ett vanligt men förrädiskt råd till orutinerade förare. Om släta inkallningar betyder att föraren alltid belönar hunden först när den har satt sig i utgångsposition ställer det självklart till problem. När hunden sedan längre upp i klasserna plötsligt även ska ställa och lägga sig är risken stor att hunden blir tveksam. Låt istället inkallningen bli en sträcka där hunden aldrig vet var, när och hur belöningen ges. Det enda kriteriet för belöning är att hunden verkligen anstränger sig.

Inlärning med extern belöning
En betydande del i inlärningen av inkallning med ställande och läggande är klar när hunden har lärt sig att den måste springa fort mot dig för att få ett ”ut”-kommando, som låter den vända och ta sin externa belöning.

En externbelöning kan bestå av vad som helst som hunden är motiverad att få och som du själv inte håller i. Det kan vara en skål med godbitar i, en leksak eller kanske till och med en uppletanderuta. I en inkallning där hunden ska stanna på sträckan lägger du enklast ut belöningen bakom hunden, eller i jämnhöjd med där du tänker ställa hunden.

Externa belöningar blir snabbt en signal för vad som komma skall. Därför bör du alltid variera hur eller på vilka avstånd du lägger ut belöningen. Även tiden från när du har lägger ut belöningen och när du påbörjar momentet bör varieras. Risken är annars att belöningen blir en viktig signal för att hunden ska utföra momentet på ett korrekt sätt.

Lucky, en golden retriever, var väldigt långsam på 75-metersinkallningen och oavsett hur matte uppförde sig så ökade inte Luckys tempo mer än högst tillfälligt. Han hade belönats för korrekta ställanden och lägganden, men inte i samband med högt tempo och snabba starter. Vi valde att arbeta med nya och inte i det här sammanhanget givna belöningar.

Lucky älskade uppletande av föremål. Marianne lade ner honom för en inkallning men gick väsentligt längre än vanligt och lade ut föremål. Därefter gick hon tillbaka till 75 meters avstånd från Lucky och kallade in honom. Han startade i full galopp och Marianne ”stämplade” (läs mer i Canis 1/2003, ”Tävlingsledaren – coach eller skarprättare?”) omedelbart ut honom och lät honom fortsätta förbi henne och övergå i ett uppletande.

”Ut” – vänd och spring tillbaka
Enklast är att du börjar lära in kommandot under promenader och på en stig. Håll till en början tillbaka hunden i kopplet och utan krav på att hunden ska sitta. Genom att använda koppel slipper du korrigera din hund om den försöker smita för att ta belöningen innan du har sagt ”ut”.

1. Lägg eller kasta ut belöningen och säg direkt ”ut”.

2. Kasta eller lägg ut belöningen. Vänta därefter någon sekund innan du säger ”ut”.

3. Därefter backar du ett par steg och lockar på hunden, så att den påbörjar en rörelse i din riktning. Då först säger du ”ut”, släpper kopplet och låter den vända och ta föremålet eller godbiten. De flesta hundar vänder även om de inte tidigare har hört ordet. Men om din hund trots allt är tveksam kan du till en början säga ”varsågod –ut”.

4. Träna med lös hund.

Hunden skall i samband med signalen ”ut”, för en hundradels sekund, göra allt för att tvärnita för att kunna kasta sig runt och rusa tillbaka efter sin belöning. Den lilla hundradelen av en sekund har du stor nytta av den dagen du kommenderar hunden att ställa sig, innan den får springa bakåt för att ta sin belöning.

Variera din träning
Fortsätt att arbeta med det här kriteriet till dess att hunden villigt rör sig mot dig för att få sitt ”ut”. Då provar du att springa baklänges i en så tävlingsmässig position som möjligt. Tänk på att inte själv stanna när du säger ”ut”, för i så fall vet du inte om din hund verkligen stannar på ordet eller för att du själv stannar upp. Av samma skäl håller du även händerna kvar längs dina sidor, istället för att slänga ut med ena handen i samband med ”ut”. Tänk på att just nu tränar du bara med hunden på koppelavstånd.

Var noga med att du inte alltid säger ”ut” på samma avstånd. Ibland ska hunden få fortsätta hela vägen in till din sida och sätta sig innan den ges tillåtelse att springa tillbaka. Säger du ofta ”ut” på samma ställe kommer hunden, istället för att snabbt röra sig mot dig, börja sakta ned tempot i förväntan på att få springa tillbaka till sin belöning.

Läs din hund, anstränger den sig verkligen? Säg inte ”ut” om inte din hund rör sig mot dig med aktivitet och med rätt utryck. En självklar och aktiv tiggning med mycket självförtroende ska leda till att du säger ”ut”. Även om den här övningen görs på korta avstånd, så ser du om din hund ”galopperar i huvudet”.

Träna hellre i skog och mark än att stå och nöta på appellplanen. Du kan göra lika många repetitioner, men bör variera dina träningsplatser istället för att upprepa träningen i exakt samma miljö. Därmed skapar du redan från början rätt förutsättningar för att hunden verkligen lär sig dina ord. Visst lär du hunden samma sak på en appellplan, men hunden blir i högre grad beroende av situationen för att förstå vad den ska göra.

”Stå”
Det lönar sig att lägga ned ett bra grundarbete på kommandot ”stå”. Inskränk inte träningen till att bara träna med hunden vid vänster sida och under fotgående. Det är omöjligt för dig som tränare att själv bedöma din hunds utförande när du inte ser hunden. Dessutom är det viktigt för en ung hund att lära sig att ”stå” inte alltid sker vid din vänstra sida.

Träna snabbhet på korta avstånd
Nu är det dags att lära hunden att ställa och lägga sig snabbt på din signal. Börja som förut med en extern belöning bakom hunden, rör dig bakåt med hunden på koppelavstånd fast lös. Omedelbart när din hund engagerat rör sig mot dig säger du ”stå” eller ”plats”. Tvärstannade hunden verkligen? Slängde den sig i backen med den teknik du ville? Om inte lockar du på hunden, fortsätter backa och gör ett nytt försök.

Fortsätt att backa även när du säger ”ut”, ”stå” eller ”plats” och se till att du gör det i tävlingsposition. Annars vet du inte hur ditt kroppsspråk påverkar hundens förståelse. Det är ju ordförståelse som du ska lära hunden i den här övningen och inget annat.

I början tränar du snabba ställanden och lägganden var för sig. Till exempel kan du börja arbeta med ståendet, därefter ett helt annat moment emellan och därefter och inte på exakt samma ställe träna läggandet. Då har du en möjlighet att på kort avstånd repetera och enbart förstärka snabbheten i utförandet, utan att vara beroende av hundens galopp. Variera belöningsformerna: ibland säger du ”ut”, ibland belönar du med ett kast eller med att den får fortsätta in till din sida för en belöning.

Allt eftersom hunden blir säkrare kan du öka tempot i ditt backande, men du ska behålla samma krav på snabbhet i utförandet. När hunden stannar blixtsnabbt, oavsett i vilket tempo du rör dig i baklänges, förlänger du successivt avståndet mellan dig och hunden.

Träna starter
Ofta avbryter vi momentet och belönar när hunden har ställt eller lagt sig korrekt. Det är lätt att glömma bort att även träna snabba starter från stående eller liggande position. Gör detta genom att under mer vardagsmässiga former ställa respektive lägga hunden och träna snabba starter, tempon och även ingångar. Variera var och när hunden får sin belöning, men var noga med att du avbryter momentet när du ser att din hund tar i, har öronen framåt och en intensiv blick.

Även här kan du belöna genom att säga ”ut” på korta avstånd, istället för att träna långa sträckor och galoppen. Men var noga med att du ser att hunden ”galopperar i huvudet” – öronen framåt och en intensiv blick är det enda som ska leda till belöning.

Ordförståelse
Nu bör din hund ha begripit att den måste anstränga sig för att du ska säga ”ut” eller ge den en belöning vid sidan. Den bör förstå att den ska ställa och lägga sig snabbt, den bör kunna starta snabbt från båda positionerna och den bör veta att den måste skynda sig in till din sida för att få en belöning.

Nu ska du lära din hund ordförståelse, att skilja på om du säger ”stå” eller ”plats” när du backar från den i olika tempon. Gör hunden ”fel” så lockar du på den samtidigt som du rör dig baklänges. Gör om och förstärk vid korrekt utförande.

Variera ”stå” och ”plats” tills hunden är säker på vad kommandona betyder. Variera också var och hur du belönar – externt eller hos dig själv. Märker du att hunden tappar intensitet så fundera på om du omedvetet har belönat på ett ritualiserat sätt, istället för att ha läst av hundens intensitet i arbetet.

Inlärning med hjälp av boll
Hemligheten bakom att få till ett bra ställande är att hitta en situation där hunden naturligt väljer att stanna med bägge frambenen samtidigt. Att lära in ställandet med hjälp av en boll är ofta en effektiv metod, eftersom många bollglada hundar rusar iväg efter bollen för att stanna tvärt när bollen inte kommer flygande.

Ett vanligt problem är att hunden lär sig skillnaden mellan det riktiga kastet och det på låtsats. Lär därför hunden att springa iväg när den ser att du gör armrörelsen, oavsett om du kastar eller inte.

Till en början, när du låtsats göra ett kast, fullföljer du kastet när hunden springer iväg. Omedelbart när hunden sticker iväg med blicken framåt kastar du bollen över huvudet på hunden. Om du inte gör detta är risken stor att hunden istället stannar framför dina fötter.

Variera sedan detta med att låtsats kasta bollen. De flesta hundar rusar iväg för att på avstånd tvärnita och titta sig omkring efter bollen. Säg ingenting utan kasta iväg bollen förbi hunden, men kasta aldrig bollen om hunden inte stannar tvärt.

En bra regel är att om du är det minsta tveksam så var det troligtvis inte tillräckligt bra utfört. Tar hunden det endaste lilla steg mot dig stoppar du bollen i fickan och tackar lite retsamt för ett gott försök, eller så kallar du helt enkelt på den och börjar om.

”stå”
Efter ett par repetitioner brukar hundarna stanna och ta ögonkontakt. Säg då ”stå” och släng iväg leksaken över och bakom hunden. Försök att så tidigt som möjligt inta tävlingsposition när du ropar ”stå” och innan du kastar iväg bollen. Om du alltid står med armen beredd till ett kast är risken stor att hunden i förlängningen blir mer observant på din arm istället för ditt ”stå”. Tänk på att ”fotografera” bilden som du vill lära hunden i samband med ”stå”, nämligen din egen tävlingsposition när du säger ”stå”.

Förläng sedan tiden med någon sekund i taget innan kastet kommer. Tar hunden det minsta steg så är leken snöpligt slut. Kalla in och gör om eller gå helt enkelt vidare på promenaden. Förutsatt att du sedan tidigare har tränat stadga är just den här delen inte speciellt märkvärdig. Mer om stadgeträning hittar du i Canis nr 1/2003.

Sedan börjar du att variera var på sträckan du säger ”stå”. Antingen på sträckan från dig, eller så kallar du in hunden efter en stund och provar att säga ”stå” på sträckan mot dig. Enklast är att du omedelbart ger signalen när hunden vänder sig om, i samband med att du kallar in. Var det ett bra ställande så belönar du. Hemfall aldrig åt att upprepa ”stå” för att hjälpa hunden. Misslyckas hunden ska chansen till belöning vara borta.

”Plats”
Nedläggandet vållar sällan samma problem som ställandet gör. Hunden är närmare och det är oftast ett lättare moment att lära in. Kvaliteten på inlärningen av ”stå” är oftast sämre av naturliga skäl. Det är lättare att se att en hund gör rätt när den lägger sig platt på marken än att se om den tvärnitar utan att ta efterföljande steg.

När du har lärt in ”stå” på avstånd kan du börja med att variera mellan ”stå” och ”plats. Första gången kanske du måste upprepa ”plats” ytterligare en gång, men efter ett par repetitioner brukar det fungera bra. Däremot får du räkna med att din hund under en kortare tid kanske lägger sig när du säger ”stå” och vice versa. Det är helt naturligt, skratta och gör om men belöna inte med bollen när det blir fel. Det är hunden som ska påverka dig med rätt handling för att få dig att slänga iväg bollen. Du har ingen anledning att bli sur för att hunden ännu inte riktigt har förstått att spelreglerna är ändrade och lite svårare än tidigare.

Baklängeskedjning
Fördelen med att du sätter ihop delarna baklänges när hunden kan varje del separat, är att varje moment blir självbelönande. När du tycker att du tränat alla delar i inkallningen är det dags att kedja ihop dem. Enklast är att du börjar bakifrån med läggandet och ingången. Det har du tränat tidigare som en separat del. Fungerade den? Svarar du ja på frågan provar du att gå vidare genom att ställa din hund framför dig och sedan förflytta dig bakåt till korrekt tävlingsavstånd.

Kalla in hunden när den uppmanande stirrar på dig och säg sedan ”plats” vid rätt avstånd. Gör sedan en ny inkallning som avslutas i utgångsställning samt belöning. Den sista delen innan din baklängeskedjning är klar blir ingången och nedläggandet vid din vänstra sida. Nu är momentet kedjat bakifrån och det som ska läggas till är utgångsställning och nedläggandet.

Är det här lösningen på alla våra problem med ständiga återgångar i träningen? De flesta av oss är inte så extremt noga att vi lär in varje del till perfektion. För många av oss är tävlandet i en så stor motivation att vi många gånger går ut och tävlar för tidigt. Visst tränar vi på delarna i momenten men frågan är om vi har kedjat ihop dem så att hunden kan hela momentet innan belöning. Risken med att prioritera enskilda delar i träningen är att vi omedvetet ritualiserar hundens belöningar. Effekten av en sådan träning är att hunden blir tveksam när den ska fortsätta med nästa del i momentet, för hur ofta startar du vid den punkt där du normalt oftast bara belönar vid?

Magomvridning – livshotande tillstånd

Vad är magomvridning?
Magomvridning hos hund är ett akut livshotande tillstånd som kräver att hunden snabbast möjligt kommer till behandling!

Som framgår av namnet har magsäcken ändrat läge. Främre delen av magsäcken har vridit sig ner på höger sida i buken. Detta leder till att övre magmunnen snörs åt. Vanligtvis sker också en åtsnörning ungefär mitt på magsäcken. Foder, vätska och gas i matsäcken kan inte komma vidare bakåt i mag- /tarmkanalen eller kräkas upp, istället jäser magsäcken upp. Ofta blir också mjälten klämd och svullnar upp. Det ökade buktrycket orsakar försvårad andning och cirkulationskollpas på grund av magsäckens press mot mellangärdet och lungorna samt mot de stora kärlen i bukhålan. Döden kan inträda inom en halvtimme, men sjukdomsförloppet varierar från fall till lfall.

Vilka drabbas?
Sjukdomen förekommer vanligast hos storvuxna hundraser med djup bröstkorg såsom Grand Danois, Schäfer, Dobermann, Blodhund, Boxer, Borzoi och Irländsk Setter. Flertalet insjuknade djur tillhör åldersgruppen 4- 10 år, men sjukdomen ses även hos yngre och äldre hundar. Magomvridning är ungefär lika vanligt förekommande hos båda könen. Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd. Eftersom det är en viss typ av hundar som drabbas kan man dock misstänka att kroppsbyggnaden har en viss betydelse. Man vet att för stora portioner foder eller stort vattenintag, framför allt i samband med motion, kan vara en utlösande faktor. En medfödd slapphet i övre delarna av magsäcken kan också vara en bidragande orsak. Hundens rörelser kan få de fyllda och slappa övre delarna av magsäcken att ändra läge. Magomvridning ses även sällsynt hos hundar som utsatts för stress t. ex. hos hundar som inte trivs hundgård eller andra stängda utrymmen och hos valptikar de närmaste dagarna efter valpning.

LÄR DIG KÄNNA IGEN SYMTOMEN!!!
En hund som drabbats av magomvridning är orolig och försöker kräkas men får endast upp skummigt slem. Buken ökar i omfång och blir ofta tydligt utspänd. Andningsproblem uppstår så småningom och hunden vill ogärna ligga ner. Störning av blodcirkulationen uppträder då den utspända magsäcken hejdar det venösa återflödet av blod till hjärtat och en chock utvecklas. Om tömning av magsäcken inte sker snabbt, är risken mycket stor att hunden dör.

Hunden måste alltså snarast under veterinär behandling när dessa symptom uppträder!!!

Behandling
I det akuta läget punkteras magsäcken med en kanyl så att gasen kan tömmas för att minska pressen på lungor och kärl. därefter förs en gummislang genom matstrupen ner i magsäcken vilken töms på ytterligare gas och på foder med hjälp av en speciell suganordning. Resultatet av tömningen kontrolleras genom röntgen av magsäcken efter att man tillfört små mängder kontrastmedel.

Det är viktigt att magsäcken töms fullständigt annars kan den inom kort jäsa upp igen. Hunden kan behandlas för eventuell chock samtidigt med tömningen. Lyckas det inte att tömma magscöken på detta sätt, måste man akut utföra en bukoperation, för att denna väg avlägsna maginnehållet. Efter tömningen av magscäken måste hunden stanna kvar på sjukhuset för eftervård, observation och vila. Risken för ny uppjäsning och/eller utvecklandet av cirkulatorisk chock gör att hunden måste övervakas kontinuerligt.

Komplikationer
Andra komplikationer som kan uppstå till följd av magomvridning är störningar i hjärtrytmen och försurning av blodet. Dessa komplikationer måste ibland behandlas medicinskt.

Operation förebygger återfall
Det kan också ha uppstått skador på magsäcksväggen som kräver att hunden opereras inom de närmaste dagarna. Hunden och dess magsäck måste vila de närmaste dygnen efter den akuta attacken, varför vätska och näring måste tillföras via dropp. När hunden har mått bra i några dygn kan man försiktigt utfodra den med dietkost i små portioner. Hundar som har drabbats av magomvridning måste opereras för att de i framtiden skall slippa återfall. Utan denna förebyggande operation sker återfall i 99% av fallen.

Operationen utförs 5 – 7 dagar efter det akuta anfallet, efter att hundens allmäntillstånd har förbättrats. En operationsteknik som praktiseras innebär att man fixerar magsäckens övredel i dess normala läge genom att sy fast den till mellangärdet. Patienten stannar kvar ca sju dagar efter operationen för övervakning av operationssåret och för att genomgå ett dietprogram med succesivt ökade portioner lättsmält föda. Återfall av sjukdomen är mycket ovanligt hos hundar som opererats. För att minimera risken för återfall bör dock utfodringsrutinerna ändras. I hemmet ges hunden den närmaste tiden efter operationen full dygnsranson dietkost, fördelat på 4 – 5 måltider. Därefter sker succesiv övergång till dn fodertyp hunden fått tidigare, men alltid fördelat på tre måltider.

Förebyggande åtgärder för icke insjuknade hundar
Ge aldrig hunden mat två timmar före och en timme efter motion.
Låt aldrig hunden få dricka mycket vatten på en gång, särskilt inte om den är andfådd efter motion. Om den är mycket törstig, låt den dricka i etapper med någon kvarts mellanrum. Den ovan nämnda utfodringsrutinen rekomdeneras även för icke insjuknade hundar inom ”risk-raser” för att minska risken för livshotande magomvridning.

Rådgör alltid med veterinär om Din hund visar tecken som kan tyda på magomvridning!

Det kan även finnas anledning att kontrollera försäkringsvillkoren, om man har en hund i riskgruppen, eftersom operation och eftervård ger en lång sjukhusvistelse och därmed kan bli kostsam.

Vanja Sundqvist

Livmoderinflammation

Livmoderinflammation är en av dom vanligaste sjukdomar en tik kan få. Den uppkommer ofta i smband med onormalt löp.

Det du kan göra för att eventuellt minska risken för livmoderinflammation är att inte låta tiken bada och simma någon vecka före, under, och någon vecka efter löpet. Det kommer lätt in bakterier i livmodern under denna period.

Vid ett normalt löp brukar blödningen minska efter 10 – 14 dagar. En tik ska aldrig blöda mer än tre veckor.

Symtom: Om blödningarna inte slutat efter 3 veckor eller om tiken får flyrningar är det sannolikt fråga om en livmoderinflammation. Ett typiskt tecken på sjukdomen är ochså att tiken börjar dricka ovanligt mycket. Får hon dessutom feber i samband med dessa symtom är det allvarligt.

Om du lägger märke till något av ovanstående symtom i samband med löpet måste tiken få veterinärvård.
Vissa fall kan behandlas med antibiotika, men vanligast är operation.

Förhudskatarr

Förhudskatarr drabbar nästan alla hanhundar någon gång i livet. Vissa har åkomman mer eller mindre hela livet.

Förhudskatarr uppstår genom en förändring av bakteriefloran som normalt finns under förhuden. Behandlas inte infektionen kan den sprida sig till urinvägarna.

Symtom: Hunden slickar sig ofta kring förhuden. Den får rikligt av illaluktande, gul/grön sekret. Vid kraftigare infektion uppstår röd, irriterad vävnad.
Egenvård: Spola förhuden noggrant med koksaltlösning eller förhudsrens under några dagar.

Om hunden har drabbats av en kraftig infektion eller om det int vill ge med sig, sök veterinär.

Vanja Sundqvist

Vattensvans (Wet tail)

Vattensvans eller Wet Tail som det också kallas är något som bara drabbar hundar. Det är något som hundar kan få om de badat i kallt vatten eller varit ute länge i kallt regn. De raser som drabbas mest är retrievers, spaniels och andra hundar som gillar att bada.

Orsaken till sjukdomen är inte helt känd men man tror att det beror på en inflammation i nerverna i svansroten som uppstår när hunden blir kall om bakdelen.

Det gör väldigt ont och man brukar se att svansen bara hänger rakt ner. Hunden brukar ömma kraftigt om man tar på svansen eller på bakersta delen av ryggen. De kan även visa ovilja att sätta sig ner och tikar kan ha problem när de ska kissa och inte kan hålla undan svansen.

Smärtan kan i vissa allvarligare fall sprida sig ner i bakbenen.

Symtomen brukar försvinna på några dagar om man håller hunden varm och torr och låter den vila. Man kan även hjälpa hunden med att ge någon form av smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Rekommendation är att använda ett veterinärpreparat (receptbelagt).
Man kan även ge Magnecyl och då ger man 10mg/kg, dvs. 1 tablett (500mg) per 50kg kroppsvikt morgon och kväll. Medicinen ges tillsammans med mat och man bör inte behandla längre än 2-3 dagar.

Om du är tveksam på sjukdomen eller om hunden inte snabbt blir bättre bör du kontakta en veterinär.
Tänk på att det finns många andra sjukdomar som kan ge liknande symptom (t ex analsäcksinflammation, höftledsproblem, diskbråck och andra ryggskador).

Vanja Sundqvist

Noskvalster

Noskvalster är en parasit som lever på slemhinnan inne i nosen och i bihålorna på framförallt hund. Den vuxna parasiten är liten, ljusgul, äggformad och har 8 ben.
Parasiten kan man se med blåtta ögat, även om det är svårt. Annat som gör att de är svåra att se är att de kan röra sig rätt snabbt (1 cm/s).
Noskvalster kan leva flera veckor utanför sin värd om miljön är fuktig. De klarar även temperturer ner till några plusgrader. Forskare hävdar också att noskvalster inte reagerar på ljus och mörker.

Knappt 20 % av Sveriges hundar beräknas vara smittade men alla visar inte symtom. Alltså mycket färre än vad man kan tro.

Smittspridning
Man vet inte hur smittspridningen sker men man tror att den vanligaste smittvägen är direktkontakt mellan hundarna.

Syptom
Mycket varierande. Vanligt är dock något som man betecknar ”inåtvändna” nysningar eller dragningar (reversed sneezing), vanliga nysningar och fnysningar samt försämrat luktsinne. I övrigt mår de bra. Ibland har man sett symtomen komma och gå.

Behandling
Det är viktigt att hunden undersöks av veterinär innan behandling av noskvalster görs, detta för att klargöra att hunden inte ”bara” lider av en vanlig förkylning.
I första hand används Milbemycin oxime (Interceptor) tabletter.
Många veterinärer sprutar dock misstänkt smittade hundarna med Ivomec. Ivomec är inte registrerat för hund och flera hundraser är mycket känsliga för medlet, dessutom har dösdsfall inträffat hos behandlade djur.

Behandling med Interceptor ger, enligt flera försök, ett mycket gott resultat och även bättre än med Ivomec. Dessutom har endast få och mycket lindriga biverkningar observerats. Tabletterna kan också ges till alla hundraser.

Diagnos
Mycket svårt om man inte lyckas se dem krypa på nosen.
Ett sätt som används för att försöka ställa en diagnos är att spolat näshålan på hunden. Detta är dock besvärligt och kräver att hunden sövs. Flera gånger har det också hänt att inga noskvalster har kommit ut med spolvätskan men att hunden i alla fall har en infektion.

Vanja Sundqvist

Frågor och svar om hjärtsvikt

Hjärtexperten svarar:

Hur många hundar drabbas av hjärtsvikt?

- Försäkringsstatistik visar att hjärtsvikt tar livet av cirka 1000 hundar varje år vilket gör sjukdomen till den tredje vanligaste dödsorsaken bland hundar. Det finns dock ett stort mörkertal och sannolikt är den verkliga siffran betydligt högre.
_____________________________________________________________

Hur uppstår hjärtsvikt?

- De vanligaste orsakerna till hjärtsvikt hos hund är hjärtsjukdomarna kronisk klaffdegeneration, som gör att klaffar i hundens hjärta inte sluter tätt, samt förvärvad hjärtmuskelsvaghet, som leder till en försämrad pumpförmåga.
_____________________________________________________________

Vilka är de vanligaste symptomen?

- Vanligast är att hunden får hosta och andningsbesvär till följd av vätska i lungorna. Trötthet, hängighet, svimningar samt ovilja till promenader är andra problem. Hunden tenderar att förlora sin aptit och kan gå ner i vikt. I många fall misstar hundägaren symptomen för vanliga ålderstecken.
_____________________________________________________________

Vad ska jag göra om jag misstänker att min hund har drabbats?

- Låt alltid en veterinär undersöka hunden för en korrekt diagnos skall kunna fastställas. Detta är viktigt för att ordinera adekvat medicinering, mat och lämplig motion. Det är viktigt att hundar med hjärtsvikt får rätt foder. Vissa hundar behöver ett foder för att minska graden av fetma (vilket kan leda till immobilisering) medan andra behöver extra tillskott för att undvika utmärgling (vilket kan utvecklas som en komplikation till hjärtsvikt). Saltade produkter, såsom salta korvar etc, bör undvikas, även som godistillskott.
_____________________________________________________________

Vilka läkemedel fungerar bäst?

- En ny generation läkemedel, med den verksamma substansen pimobendan, har i jämförelse med andra preparat visat sig ge en bättre livskvalitet samt en ökad livslängd. Hunden måste i regel medicineras livet ut eftersom det inte finns några preparat som botar de vanligaste hjärtsjukdomarna utan enbart verkar symptomdämpande.

Dolda problemet hjärtsvikt skördar tusen hundoffer varje år

Osäkerhet rörande diagnostik
Många veterinärer upplever osäkerhet rörande diagnostik och behandling av hjärtsjukdomar. Situationen kan förbättras med hjälp av erfarenhetsutbyte, informationsspridning och investeringar i teknik och färdighetsträning, hävdar professor.

Tredje vanligaste dödsorsaken
Hjärtsvikt är den tredje vanligaste dödsorsaken bland hundar, endast trauma från t ex påkörningar och jaktolyckor samt tumörsjukdomar rankar högre i statistiken. Ungefär 1000 hundar yngre än tio år dör varje år i sjukdomen. Men det finns ett stort mörkertal.

- Befintlig mortalitetsstatistik omfattar endast hundar upp till tio år och hjärtsvikt drabbar ofta hundar som är ännu äldre, den verkliga siffran är därför väsentligt högre. förklarar Jens Häggström, veterinär och professor vid lantbruksuniversitetet, Uppsala.

Kostsamma undersökningsmetoder
För att diagnostisera hjärtsjukdom och/eller hjärtsvikt, samt för att utesluta andra anledningar till sjukdomstecken, måste hundägaren ofta låta en veterinär undersöka hunden med hjälp av röntgen, EKG och ultraljud.

- Det handlar om undersökningsmetoder som inte bara kräver förhållandevis dyr teknisk utrustning utan även omfattande färdighetsträning. Denna kompetens finns därför ofta endast tillgänglig på mer personalintensiva och välutrustade kliniker. Veterinärer vid mindre välutrustade kliniker har därför ofta svårare med diagnostiken i och med att de tvingas arbeta med mindre information, säger Jens Häggström.

Skickliga på att behandla
Enligt Jens Häggström är emellertid många veterinärkollegor ute i landet skickliga på att behandla hjärtsvikt. Men det finns också en stor grupp som upplever osäkerhet.

- Yngre veterinärer upplever ofta att de behöver mer praktisk erfarenhet av hjärtsvikt och dess bakomliggande orsaker för att kunna identifiera symptom och ordinera behandlingar. Det är sålunda klinikens och den enskilde veterinärens ansvar att skaffa lämplig klinisk färdighetsträning, t ex genom praktisering hos en erfaren kollega som är särskilt duktig på hjärtdiagnostik.

Informationsspridning kan vara ett annat sätt att kringgå osäkerhetsproblematiken, anser Jens Häggström.

Intressanta kliniska resultat
- Under de senaste 10-15 åren har det framkommit mycket intressanta resultat i kliniska prövningar. Det är numera helt klarlagt att hundar med hjärtsvikt kan få högre livskvalitet och längre livslängd, genom en behandling som kombinerar viss hjärtsviktsfarmaka med vätskedrivande preparat. Forskarvärlden måste bli bättre på att kommunicera sådana resultat till veterinärkåren och till allmänheten.

Lätt att förväxla symptomen
För hundägaren är det lätt att förväxla symptomen hos hjärtsvikt med ett naturligt åldrande eller andra sjukdomar. Marie Åström är en av de tusentals hundägare vars livskamrat drabbats.

- Jag blev chockad och ledsen när jag fick beskedet om att min Cavalier King Charles Spaniel blivit hjärtsjuk. Men min veterinär har varit fantastisk. Behandlingen som han rekommenderade gav resultat efter bara ett par dagar. Nu känner jag mig trygg i vetskapen om att min hund kan leva livet som vanligt igen, utan lidande.

Kontaktinformation:
Veterinär Jens Häggström, Veterinär och professor Lantbruksuniversitetet i Uppsala
E-post: jens.haggstrom@kv.slu.se
Tel. 018-672124, 0709-351868

Öronsvamp – klåda i öronen

Sekretet i örat är då mörkt och tunnare och luktar oftast illa. Hunden skakar på huvudet och kliar öronen.
Behandlas inte hunden kan det leda till öron inflammation.

Egen vård: Om det inte hunnit bli sår kan du rengöra med öronrens. (finns på Apoteket).

Om inte besvären går över på några dagar måste du kontakta veterinär.

Förebyggande vård: Se till att örat hålls luftigt. Ryck eller klipp bort hår i örat och på insidan på öron lappen. På hundar med mycket klädda öron, är det viktigt att se till att örat inte ligger tungt hängande över örongången. Man kan med fördel använda en urtunningsax.