Fästingburna sjukdomar

Borelios och ehrlichios  
Två otrevliga sjukdomar som fästingen kan föra med sig. Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna åt eftersom symtomen är lika: feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet att röra sig, hälta och olika former av neurologiska symtom.

Symtomen kan uppträda året om, under föresättning att djuret har exponerats för fästingar någon gång under året. Vid ehrlichios kan även blodbrist och blödningar förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.

Behandlas med antibiotika
Både borelios och ehrlichios kan behandlas med antibiotika. De flesta djur som drabbats av borelios eller ehrlichios tillfrisknar helt. Endast ett mindre antal djur utvecklar kroniska symtom. Däremot finns det en risk för att djuren kan bli infekterade på nytt. Det är viktigt att komma ihåg att många djur som blir smittade inte visar några tecken på sjukdom.

Några andra exempel på fästingburna infektioner:
Babesios hos nötkreatur som orsakas av en protozo, Babesia divergens.

Tularemi (harpest) orsakas av bakterien Francisella tularensis, ger sjukdomssymtom hos skogsharar och gnagare men också människor kan drabbas.

Q-feber orsakas av rickettsien Coxiella burnetti som bland annat förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa influensaliknande sjukdomssymtom.

TBE (tick-borne encephalitis; hjärninflammation) är en virusinfektion som sprids med den vanliga fästingen och drabbar varje år mellan 50-100 svenskar. TBE-infekterade fästingar förekommer nästan bara längs ostkusten och på vissa öar i Mälaren. Sjukdomssymtomen är influensaliknande med feber, värk i kroppen , huvudvärk och i sällsynta fall förlamning av enstaka extremiteter. Dödsfall är sällsynta, men konvalescenstiden kan vara lång. Enstaka verifierade fall hos hund finns rapporterade.

Listan på sjukdomar kan göras mycket längre och dessutom bidrar sannolikt fästingar till att sprida infektioner som vi idag inte har en aning om att de existerar.

Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
För att minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom ska man försöka skydda sig och sitt husdjur från att bli biten av fästingar. Här följer några råd:
Om man vistas i fästingrik terräng, gör en daglig inspektion av både ”folk och fä”.
Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns olika fästingpincetter på marknaden som gör det lättare att ta bort dem.
Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda heltäckande klädsel.
Djur kan behandlas i förebyggande syfte med antiparasitära medel, som gör att fästingarna inte biter. Exspot är exempel på ett fästingmedel. Sedan ett par år finns fästinghalsband som är mycket effektiva och som nu är receptfria.
Vaccin finns mot vissa av sjukdomarna, exempelvis TBE-vaccin för humant bruk. I Sverige finns idag inga godkända vacciner för djur.

Lever i tre år
Ixodes ricinus, ”den vanliga fästingen” är överförare av ett stort antal sjukdomar både hos djur och människa. Från det att äggen läggs tills fästingen är könsmogen tar det cirka tre år och fästingens liv består av fyra stadier. Första året lägger honan tusentals ägg. Larverna som kläcks från äggen ”äter ett blodmål” nästföljande år, faller till marken och utvecklas till nästa stadie, nymf. Efter att ha ätit ytterligare ett blodmål det tredje året utvecklas nymfen till vuxen fästing.

Lurar i gräset
Fästingen har inga riktiga ögon, men kan uppfatta ljus och mörker. Den kryper upp på ett grässtrå eller liknade och väntar på att ett värddjur ska komma förbi. När värddjuret närmar sig uppfattar fästingen vibrationerna i marken, ljusförändringar, värddjurets värme och koldioxiden i utandningsluften från värddjuret, och försöker då krypa upp på värddjuret.

Källförteckning:
Sveriges Veterinärtidning, Tema: Fästingburna infektioner. 1994, nr 7.
Veterinary Parasitology. Ed. GM Urquart et al. 1996, 2th ed.
Sveriges Veterinärtidning, Ehrlichia, Suppl. 30, 1999, nr 15.

Budföring till vardags – hundaktivering

Detta är övningar som du kan ha mycket praktisk nytta av. Att lära hunden agera budbärare mellan familjemedlemmar är oftast något som både hund och människor uppskattar.

Budföring kallas en övning där hunden springer fram och tillbaka mellan två personer. Börja övningen med att du och ytterligare en person går iväg c:a 20 meter med hunden emellan er. Den andra personen ”hjälpföraren” har en rolig sak (trasa eller boll) som hunden får se, varefter han vänder sig om och går därifrån bollande med föremålet. Själv håller du fast hunden i halsbandet tills hjälpföraren kommit fram och vänder sig om och kallar på hunden. Uppmana hunden med ett eggande ”MARSCH” att spring iväg. Släpp när du ser att hunden tittar på hjälpföraren med föremålet. När hunden kommit fram får den sin belöning. Hjälpföraren sätter hunden vid sidan vänd med noset mot dig. Du kallar på hunden och hjälpföraren skickar iväg hunden med ett eggande ”MARSCH”. Om det behövs får du kalla på hunden och eventuellt springa några steg bort ifrån hunden.

Öka svårigheten
Om hunden uppskattar övningen kan ni göra den svårare genom att öka avståndet och senare stå på en stig som kröker så att mottagaren döljs för hunden. En annan variant är att en av er går rakt ut i skogen och ropar på hunden.

Budföring kan lätt bli stressigt så låt inte hunden springa fram och tillbaka så många gånger per promenad.

Hämta och lämna föremål
Budbärare är en övning som ser ungefär likadan ut som föregående. I den förra övningen fick hunden springa fram och tillbaka mellan husse och matte och det gör hunden även i denna övning. Skillnaden är att hunden får springa och hämta ett föremål hos den ena personen för att därefter springa till den andra och avlämna grejen där.

Praktiskt i vardagen
Övningen kan också komma till mycket praktisk nytta i en familj. Det kan till exempel handla om att skicka hunden tillbaka till den som är kvar i huset för att hämta bilnycklarna man glömt. Ibland får hunden springa ut till ungarna med en lapp (inpetad i en sprucken boll) där det står ”middagsdags” och så vidare. Bara fantasin sätter gränserna för vad hunden kan skickas på för uppdrag.

Hantering av rädda hundar

Varför en hund uppvisar rädsla i vissa situationer kan bero på många olika faktorer. Några förklaringar kan vara om hunden har upplevt något obehagligt och blivit ordentligt skrämd, eller om hunden har utsatts för krav som den inte klarar av och fått bannor för detta? Men rädsla hos en hund kan också vara ärftligt betingat.

Ledarskap
En hund som är trygg med sin ledare kan hantera sin rädsla eller obehag om den känner förtroende för sin ledare.

Ledarskap är fortfarande starkt förknippat med hårda tag och tuffa hundar men det är tyvärr en vanlig missuppfattning. Man behöver inte skrika och trycka ner en hund i backen för att bevisa att man är ledaren, det skapar ofta bara ett motstånd istället för förtroende.

En hund väljer alltid sin ledare. Ledarskap är inget som med automatik kommer med stamtavlan eller sitter hos den som håller i kopplet. Ledarskapet måste alltid förtjänas.

En bra ledare tar initiativ, det kan vara till träning, lek eller andra aktiviteter. Ledaren avgör också alltid när aktiviteten tar slut. Men viktigast av allt är att en ledare beskyddar alltid sin flock.

 

Läs mer om ledarskap här.

Att få sin hunds förtroende går inte att kräva, det kan man endast bevisa att man är värdig genom handling.

Tyck inte synd om en rädd hund
Om en hund är rädd eller blir rädd tycker vi oftast synd om hunden och ömkar den. Det vi inte tänker på är att genom att göra detta så förstärker vi obehaget för hunden. Vi bekräftar med andra ord hundens rädsla.

Vad ska jag tänka på med en rädd hund som:

Är rädd för föremål
Tvinga aldrig fram hunden först till saker som den tycker är obehagliga. Gå alltid fram själv först – det är vad en ledare gör. Tala om för hunden att det är helt okey att komma fram.

Klappa på föremålet och lägg kanske en godis på föremålet så att hunden övervinner sin rädsla. När hunden går hunden fram beröm den och gå därifrån.

Är rädd/avvaktande mot människor
Tvinga inte på hunden fysisk kontakt med människor om den inte vill. Tala om för de som vill klappa din hund att den inte vill men att de gärna får kasta lite godis till hunden. I övrigt bör de helt nonchalera hunden.

Är rädd/avvaktande mot andra hundar
Det är faktiskt inte ovanligt numera bland retrievers och spaniels att de inte vill ha närkontakt med andra hundar. Vad du än gör med en sådan hund så tvinga aldrig fram den till andra hundar. Låt den träffa trevliga hundar och träna tillsammans. Eller gå en lugn koppelpromenad tillsammans med en annan ointresserad hund så kan den försiktiga hunden komma över sin rädsla själv utan att ägare har förbrukat sitt förtroende som ledare för hunden.

Att påtvinga hunden kontakt med andra människor eller andra hundar om den inte vill är ett bra sätt att förlora sitt ledarskap. Tvång och våld löser inga hundproblem det skapar däremot problem för både hund och ägare.

Är bara lite försiktig av sig
Försiktiga hundar daltar man inte med utan man är bara glad och har lite ”kom igen nu, det svänger” attityd. Om man ömkar och tycker synd om en försiktig hund så förstärker man bara hundens ev. rädslor. Det är viktigt att den försiktiga hunden har en bra ledare att ställa sig bakom som den kan lita på i alla situationer.

Låt hunden jobba mycket med spår och självständiga aktiveringar så att den bygger upp sitt självförtroende och ge mycket beröm. Bra självförtroende stärker hunden.

När det smäller till
Ett kraftig knall eller annat högt ljud kan skrämma en hund. Om du ser att din hund blir berörd så nonchalera den fullständigt. Titta inte ens åt den, gäspa gärna ordenligt det är en lugnande signal för hunden, och gå lugnt vidare.

Lite om krav
Ställ de krav på hunden som du vet att den klarar av. Hunden måste förstå vad du kräver av den annars blir den osäker och då hamnar ni lätt i konflikter. Hamnar man i konflikt med sin hund ska man alltid lösa hunden från detta, gör något så att hunden lyckas. För mycket krav kan göra hunden osäker och man kan ”döda den mentalt”.

Om man har en bra relation till sin hund kan man också säga till på skarpen om hunden är på väg att göra något riktigt tokigt som den inte får utan att den mentalt ”dör”. Krav innehåller alltid ett visst mått av hot. Eftersom hot har en avståndssökande effekt måste man ha en bra relation annars finns det en risk att hunden mentalt utvandrar och lyssnar ännu mindre nästa gång. Då blir ofta husse/matte ännu mer frustrerad och ännu mer hotande och hunden drar sig ännu mer undan. Tyvärr är detta en ganska vanlig orsak till att hunden utvecklas till att bli en olydig och på sikt en olycklig hund.

Tänk dig för och utsätt inte hunden för onödigt jobbiga situationer för hunden, men låt inte heller den slippa undan i situationer där hundens rädsla är obefogad.

När man väljer valp
En trygg och glad tik som paras med en trygg och glad hane får med stor sannolikhet trygga och glada valpar. När vi väljer valp så vill vi träffa både tiken och hanen och gärna se hur de är både i vardagen och när de apporterar. Det är givetvis ingen garanti för att valparna blir lika fina och duktiga som sina föräldrar men förutsättningarna för detta är i alla fall goda.

Acceptera inte din hunds rädsla utan träna den på ett just sätt.

Några träningstips för folkrädda hundar

 

• pressa inte hunden;
• försök att få hunden att ta initiativ, ignorera
  den och låt den komma till dig av sig själv, även om det tar tid;
• skapa ett behov som bara du kan tillgodose.
  Du kan t ex ha ett fat med köttbullar
  bredvid dig och se till att hunden är hungrig då ni skall träna;
• luta dig inte över hunden, klappa den underifrån, mellan frambenen;
• titta den inte i ögonen;
• ha inte solglasögon på;
• skratta inte alltför livligt;
• glöm inte bort att hunden ska klara sig utan husse/matte. De måste vara passiva och inte störa hunden;
• Stegra försiktigt, framför allt i början, då en människa är godkänd som kompis, börja med en ny.

Vanja Sundqvist
Hundkonsult
 

Träna bort rädsla

Träna bort rädsla hos hunden
Är hunden rädd för något är risken stor att den kommer att utsättas för sådant som kan skrämma den. Effekten blir att hundens rädsla förstärks.

Är hunden t ex rädd för att gå förbi något som skramlar och låter är hundägaren ofta villig att följa efter hunden i en stor lov förbi det som skrämmer hunden. Inte sällan tenderar den här loven att bli större och större för varje gång den passeras istället för att hunden skulle vänja sig vid ljudet. Anledningen är att många rädda hundar upptäcker att de slipper göra ansträngningar och andra obehagligheter genom att visa sig rädda. Det kan även vara förklaringen till att många hundar efter hand blir rädda för allt fler ljud eller situationer. Om hundens förare inte är så observant, det vill säga, inte alltid ser när hunden tenderar att skygga, kommer hunden inte att kunna utveckla sina rädslor. Däremot är risken stor att den hund vars förare alltid ser när hunden visar tecken på rädsla, snart börjar bli rädd för allt fler ljud eller situationer.

Genom att se och acceptera hundens rädsla, bekräftar föraren hundens uppfattning om faran. När föraren låter hunden gå bort från det som skrämmer den, vinner hunden på sitt agerade. Så baklänges kan det bli, att den påpasslige föraren i bästa välmening faktiskt kan förstärka sin hunds problem.

Verkliga faror och andra
Irrationella rädslor är inte något ovanligt, inte hos människor heller. Möss, ormar, höga höjder, trånga utrymmen för att bara nämna några. Trots att vi har ett intellekt som kan tala om för oss om rädslan är befogad eller inte, är det ändå många människor som hyser denna typ av rädslor. Hunden har inte detta intellekt. Den kan inte alls som vi resonera med sig själv och komma underfund med om en rädsla är befogad eller inte. Ytterligare en faktor som gör att hunden ibland upplever en fara när människan inte gör det kan bero på att hunden inte uppfattar världen riktigt på samma sätt som vi.

För hunden ser inte världen ut på ett eller annat vis i första hand utan den luktar si eller så. Hunden ser inte sämre än vi, men på ett annorlunda sätt. Hunden ser inte färger och mönster så bra, däremot är den betydligt bättre än oss på att uppfatta rörelser. Så när den står med vinden i ryggen och ändå uppfattar en bekant figur på avstånd, är det troligen inte för att den känner igen personen ifråga utan snarare att den känner igen människans sätt att röra sig. Och när samma person spökat ut sig i kjol och högklackade skor, sminkat sig och stänkt på sig en stark parfym så ser hon ändå ut för oss ungefär som vanligt, däremot rör hon sig mycket annorlunda och när hon kommer närmare luktar hon dessutom främmande, vilket kan få en osäker hund att reagera.

Vem får agera testpilot
Är det du som tar ansvaret för att din hund inte råkar ut för några otrevligheter eller är det hunden som tagit på sig ansvaret för att du/ni inte ska råka illa ut?

Den som först når fram, först konfronteras med något okänt är den som avgör ifall detta något är farligt eller trevligt. Med sitt sätt att agera glatt, avvaktande eller hotfullt avgör den individen åt resten av flocken hur flocken ska bemöta detta, om kontakt överhuvudtaget ska tas. Självfallet är det inte din hund som avgör det utan, i egenskap av flockledare, du själv. Allrahelst om du har en osäker hund som ser faror både här som där ska du tänka dig för så att hunden inte behöver uppleva att det är den som ska försvara dig. Är det något din hund visar rädsla för, så be inte hunden att själv kolla upp det okända.

Om du skickar fram hunden före dig för att undersöka något kan hunden mycket väl uppfatta situationen som att du själv inte törs och därför skickar fram hunden som testpilot åt dig. Gå själv fram och peta på det som hunden upplever som skrämmande. På så vis visar du för hunden att du inte uppfattar det som skrämmande än mindre blir du ”biten” av det.

Ömka inte hunden
Hur pratar du med din hund när ni hittat ett objekt eller en situation hunden finner skrämmande? Många människor reagerar spontant med att tycka lite synd om hunden som visar rädsla. ”-Nej men oj, blev du rädd för det här.” kan de säga med lite beklagande tonfall. Genom att prata med hunden med ett tröstande tonfall, ömka hunden, kommer hunden att uppleva att föraren håller med hunden om att situationen verkligen är farlig. På så vis förstärker föraren faktiskt hundens upplevelse av att situationen bör undvikas. Svårare blir det förstås att kontrollera röst och tonfall om man själv också finner situationen skrämmande. Risken att din hund ska uppfatta din sinnestämning och påverkas av den är överhängande. Att försöka spela teater och inte låtsas om sin egen rädsla för skott, åska osv är inte alltid något hunden går på. Är du själv rädd för ljuden kommer det att bli synnerligen svårt att övertyga hunden om att dennes rädsla för skott är obefogad men att din rädsla inte är det.

Nonchalera det hela
Det bästa du kan göra är ofta att nonchalera hundens rädsla. Tänk själv, hur tror du en vargflock skulle agera om en individ blev skrämd inför något? Tror du vargarna skulle börja agera så ”pedagogiskt” att de började leka med den rädde i försök att avleda den räddes uppmärksamhet från det som skrämmer den? Eller att trösta denne? Skulle de inte snarare nyfiket kolla upp vad det var den andre finner skrämmande. Visade det sig sedan vara falskt alarm skulle de antagligen bara gå vidare och ignorera den rädda individen.

Hur ska vi göra? Det kan vara svårt att söka upp skottet, få ljudet att upprepa sig så hunden kan förstå att det inte var något farligt. Därför är det ofta bättre att du fortsätter med det du höll på med och ignorerar ljudet. Försök att inte titta ned på hunden för att se hur den reagerade. (Det medges att det är svårt att låta bli att titta till.) Men bara det att du tittar på hunden (söker kontakt med den) kan av hunden tolkas som att även du upplevde smällen som obehaglig. Aktivera därför inte hunden genast utan gå hellre vidare i några minuter innan du så att säga ”kommer på” att du vill sysselsätta hunden med något den finner lustbetonat. Är hunden fortfarande berörd av smällen behöver du inte fundera längre, din hund är rädd för dylika ljud. Ser hunden däremot frimodig ut nu, en stund efter smällen gör du bäst i att fortsätta på detta vis och ignorera häftiga oväntade ljud och hitta på något roligt en stund senare.

Träna hunden
Som med all problemträning är det viktigt att du som förare genast reagerar på din hunds agerande. Det är lätt hänt att man slår ifrån sig situationen med att det nog bara var en händelse. Ofta upplevs träningen av hunden som något jobbigt. Men tar du itu med träningen genast kommer den att bli så mycket lättare.

Avvaktar du med att börja träna hunden är risken stor att situationen kommer att hända igen och igen. Var medveten om att för varje gång som en läskig situation upprepas så förstärks sakta men helt säkert hundens uppfattning om att ”det där”, vad det nu kan vara, verkligen är skrämmande. Hunden är i ännu större utsträckning än vi ett vanedjur. Har den lärt sig att agera på ett visst sätt blir det mycket svårare att bryta hundens uppfattningen än om du reagerade och tog tag i träningen redan efter det andra tillfället den skrämmande situationen uppstod. Var fullständigt på det klara med att rädslor inte går över med tiden. Sorgligt nog är det snarare tvärtom, rädslor som inte påverkas förstärks med tiden. Hur du kan gå tillväga för att träna din hund kan du se under kap. Träna Nu inför nyår.

Beröm vid rätt tidpunkt
Var vaksam på ditt eget agerande så att du berömmer hunden vid rätt tillfälle. Beröm inte hunden innan den gjort något bra. En hund som står och tvekar på om den ska våga gå fram, ska inte få höra några positiva ord. Då berömmer du ju tvekandet! Helst ska berömmet komma precis som hunden går fram och tar kontakt med det som den finner skrämmande. Tänk på att hålla dig lugn även när du berömmer hunden (din hund är antagligen rätt skärrad) men gör det med desto större värme.

Ta ditt ansvar
Var medveten om att varje gång som din hund får erfara något otäckt är det du som misslyckats i rollen som beskyddare. Ju räddare hund desto större arbetsbörda eftersom den rädda hunden så mycket oftare känner sig hotad än den stabila hunden. Det är också därför så viktigt att den rädda hunden har en stark ledare att ställa sig bakom. Är du själv passiv och avvaktande inför nya situationer kommer hunden uppleva att du lägger över ansvaret på den. Måste den rädda hunden agera beskyddare åt sig själv upplever den automatiskt att den även måste agera försvarare åt sin mänskliga följeslagare. Det är ju en som går i frontlinjen åt de/den andre. Det är en stor och krävande uppgift för en liten hund att behöva försvara både dig och sig själv mot alla möjliga faror.

För att hunden ska kunna uppleva dig som en ledare är det viktigt att du själv vet vad du vill och att du ger dig tusan på att genomdriva det. Visst är det bra om du har förståelse för din hund, om du kan se situationen även ur hundens perspektiv. Men lagom är alltid bäst, förståelse kan också bli till velighet om det ofta innebär att du ändrar dina beslut. Du tappar inte din hunds förtroende om du står på dig i en konfliktsituation, däremot om du ändrar dig alltför ofta. Velar du i obetydliga situationer blir det svårt för hunden att veta hur du kommer att agera i en mer tillspetsad. Risken är dessutom stor att den uppfattar dig som lynnig eftersom den inte begriper vad det är du vill. Tänk som en hund! En aktiv målmedveten individ, som ger sig tusan på att lyckas, har betydligt större chans att fälla ett rådjur än den individ som velar. Därmed är även den individen bättre rustad som ledare än den velige och blir den som de/den andra vill följa. I hundens ögon är det sällan så mycket mer komplicerat än så.

Tänk konstruktivt
Eftersom du är människa kan du förstå vad som är en reell fara och vad som är överdrivet. Tänk dig för och utsett inte din hund för onödigt läskiga situationer men låt inte heller hunden slippa undan i situationer där hundens rädsla är obefogad. Acceptera inte din hunds rädslor utan träna den.

Gör som med all träning låt de första passen vara mycket lätta för att därefter sakta, sakta göra träningen svårare.

Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!

Vanja Sundqvist
Hundkonsult

Varför är hunden rädd?

Rädda hundar behöver stark ledare
Om hunden visar rädsla för något är det viktigt att inte låta hunden ”komma undan” det den är rädd för, utan istället träna bort rädslan. Genom att träna hunden befäster du samtidigt ditt ledarskap.

Lillmatte är 16 år och vill träna agility med sin tvååriga bland-rastik Cilla. Men Cilla törs inte gå upp på de olika hindren. För att hjälpa sin dotter har pappa/husse också ryckt in men inget fungerar. Det kvittar om de lockar, pratar bestämt eller hotar Cilla, hon blåvägrar i vilket fall att befatta sig med något av hindren.

Till slut sätter vi oss ned och försöker komma underfund med Cilla. Det är trots allt inte bara agilityhinder som tiken är rädd för; skott, smällare, en del män, skramliga bilar tillhör också sådant som Zita skyr. Hur gör de i vanliga fall när de stöter på något som Cilla skräms av? Svaret blir lite svävande men som de flesta tycker de synd om sin hund när hon blir rädd för något och försöker undvika att utsätta hunden för dylikt. Efter en liten stund säger jag:
-”Er relation är inte riktigt bra, för ni brister i ledarskapet och det gör att Cilla inte har riktigt förtroende för er.”

-”Brister i relationen, i ledarskapet! Husse slår ifrån sig. Kära nån, Cilla är rädd, hon är väl den sista som skulle försöka överta något ledarskap!”

Missuppfattat ledarskap
Ordet ledarskap har blivit starkt förknippat med hårda tag och tuffa hundar. Men en av de mer framträdande uppgifter en ledare har är att beskydda sina flockkamrater. Ledarindividen är den som besitter störst erfarenhet, därför är också den individen bäst lämpad att stå i ”frontlinjen” och påta sig ansvaret att avgöra hur allt nytt ska hanteras. Tar ledaren rätt beslut skapar det förtroende hos de övriga för ledaren. Men tar ledaren ofta felaktiga beslut, (situationen blir obehaglig för hunden) sjunker förtroendet. Som människa och ledare över en hund har vi en stor fördel gentemot en hund i samma situation.Vi har ett vida större intellekt. Vi kan förstå när en situation kan verka farlig men inte är det, eller när en till synes ofarlig situation kan vända och bli till något helt annat än vad det först tycktes som.

Men om hunden upplever dig som inkonsekvent eller ännu värre velig, får den svårt att se dig som en ledare eftersom den finner dig oberäknelig. Här ligger en vanlig orsak till att många rädda hundar inte litar på sina förare. Hundägare till rädda hundar agerar ofta just inkonsekvent. Hundägaren vill göra det ena men när det sen visar sig att hunden blir rädd för just det, ändrar sig hundägaren och gör istället något annat. I ren välvilja för att inte utsätta hunden för sådant den finner skrämmande överlåter hundägaren ideligen åt hunden att avgöra hur läskiga situationer ska hanteras.

I praktiken
Hur var det de sa angående Cilla? Jo, att de försökte undvika de situationer som skrämde henne. Vad kan det resonemanget leda till i praktiken?

Cilla och husse är ute på promenad i villakvarteret när de upptäcker en sopbil som står och mullrar lite längre fram. Cilla ryggar till inför slamret från sopbilen. Först efter lite övertalning går hon med på att gå vidare, fast bara om de går på den andra sidan av gatan. Med panik i ögonvrån drar tiken i kopplet allt hon kan, (med husse på släp) över till den andra sidan, för att därefter fort, fort streta sig förbi den läskiga bilen. Sen går de lite lugnare vidare, bara för att upptäcka nästa läskiga situation. De möter en arbetskamrat till husse. Husse vill stanna och prata men Cilla (som är rädd för främmande människor) vill inte komma nära den obekante. Inte propsar husse på att hunden ska behöva hälsa. Det är han själv som gärna vill växla några ord med sin bekant. Men eftersom Cilla är så rädd och envisas med att de ska gå vidare, ger husse snart upp och inser att de där orden får han säga på jobbet istället.

Ur hundens perspektiv
Hur kan hunden tänkas uppfatta situationen? Den är ute och promenerar med sin människa när de upptäcker den slamrande bilen. Husse är långsam som vanligt, hunden upptäcker faran först och larmar honom genom att stanna tvärt. Husse är lite dum och tror att de kan gå vidare. Då visar hunden för människan en någorlunda trygg väg förbi det läskiga; genom att gå över till den andra sidan av gatan och sedan snabbt ta sig förbi det hela. Husse uppfattar tack och lov hundens signaler och följer med utan att krångla. De går vidare men möter snart en ny fara. En främmande karl som försöker att ta kontakt med dem! Återigen är husse oförsiktig, besvarar rent av kontaktsökandet. Hunden sätter sig till motvärn allt vad den kan och till slut lyckas den dra med sig sin människa från den skrämmande främlingen.

Varför skulle hunden uppleva det på annat vis än att det är den som tar ansvaret? Alla gånger hunden ”larmar” och ägaren accepterar rädslan, (genom att följa efter hunden) får hunden bekräftat att öraren tyckte rädslan var befogad. Genom att följa efter hunden överlåter föraren initiativtagandet åt hunden. Det blir hunden som avgör hur situationer ska hanteras eller vilken väg de ska ta. Därmed har hunden fått axla flera mycket viktiga ledarskapsfunktioner. Hur ska hunden kunna få ett stort förtroende för någon som den måste hjälpa och leda så mycket? Hur ska hunden veta att den kommer att bli beskyddad om fara uppstår, inget har talat för det hittills.

Förtroende
Det är på så vis som Cillas husse och lillmatte brister i ledarskapet. De har inte tidigare visat att de kan ta ansvaret och beskydda Cilla från sådant som är otäckt. Cilla har inte förtroendet för dem, hon tror inte på att hindren de försöker locka upp henne på är ofarliga, än mindre tror hon att de skulle kunna hjälpa henne om hon tappade balansen.

Förtroende, det är bl.a. vetskapen om att den andre aldrig skulle kunna be en att göra något som skulle kunna bli farligt. Förtroende bygger på en ömsesidig respekt och tillit. Om en hund har ett grundmurat förtroende för sin förare törs den göra som denne säger. (I förvissning om att föraren endast ställer genomförbara krav.) Men att få någons förtroende (även en hunds) går inte kräva, det kan man endast bevisa att man är värdig genom handling.

När ledarskapet brister

Att vara ledare innebär inte att vi ska slå vår hund, skrika, ryta och ideligen rycka i kopplet. Den som måste ha en fight med sin hund varje dag har misslyckats med sitt ledarskap.

Ledaregenskaper
En ledare är lugn, snäll, överlägsen och självsäker. Han har ett häftigt temperament och när han blir arg blir han det rejält. Därför är det mycket sällan han behöver visa sitt humör. Det är ledaren som tar initiativen till all aktivitet såsom jakt, lek och försvar.

I en vargflock är det ledaren som oftast är den skickligaste jägaren och som är bäst på att orientera sig och finna bytesdjuren vilket utvecklar ett beroende hos de andra flockmedlemmarna.

Hunden betraktar de mänskliga medlemmarna i familjen som flockmedlemmar. De sätts in i ett system av rangordning där hunden anser en vara ledare – och alltså visas den största repekten. Därefter kommer de övriga i en ofta diffus ordning.

Hunden behöver och vill ha en ledare. Den vill ha en som tar initiativ till olika aktiviteter och roliga stunder, en som man kan kura ihop sig hos, en som smeker och talar vänliga ord, en som visar och vägleder. Det gör den trygg och harmonisk, bara ledaren är rättvis snäll och konsekvent.

Bristande ledarskap
När ledarskapet brister, kan en hund ta över några av de viktigaste uppgifterna som en ledare normalt har. Till dessa uppgifter hör ”polisuppgifterna”, som att skrämma folk vid dörren eller grinden, göra utfall mot andra hundar, skälla på folk i skogen, nafsa barn som leker för stimmigt eller jaga bilar mm.

Hunden blir otrygg stressad och osäker då den känner att den inte har en ledare. Den blir splittrad för att den inte kan hålla reda på allt som händer i människovärlden.

Visa ledarskap
Ledarskap är inte någon som bara ska visas i svåra situationer, då hunden gör något förbjudet. Ledarskapet ska alltid finnas. Visa det t.ex. genom att ta initiativ till olika aktiviteter. Man hittar på roliga lekar där man är den som visar hunden hur den ska göra. Ibland kan det vara allt som behövs för ledarskapet.

Vanligen blir man en bra ledare genom att träna lydnad med hunden. Efter en genomförd dressyrkurs brukar hunden oftast vara lydig, lugn och harmonisk. Den största nyttan en sådan kurs gör är just ledarskapsträningen. Det är synd att de flesta slutar träna i och med att kursen är slut. Oftast räcker det med fem minuters träning varje dag för att påminna hunden om ledarskapet.

Systematiskt ledarskap – ”paragrafläsning”
Det enklaste sätte att genomföra ledarskapsövningar är också det naturligaste. Vi utnyttjar två sker som hunden är mycket känslig för, nämligen greppet med en hand på var sida halsen och närhet. Närhet är ju något som hundar är mycket känsliga för.
Man står på knä framför hunden och har greppet på sidorna på hundens hals och med näsan mot hundens nos. Man stirrar hunden stint i ögonen och börjar tala med lågmäld lugn röst i form av ”paragrafer”.

”§1. Vad gör du? §2. Har du tappat hörsel? §3. Vi har ju prata om det här.”… osv, osv. Ju värr förseelse hunden gjor desto fler paragrafer. Ju längre man håller på med paragrafläsandet, desto mer pressad blir hunden. Ett problem som kan uppstå är att hunden tycker det är så obehagligt med ögonkontakten att tittar åt alla möjliga håll, kanske t.o.m. blundar! Man får anstränga sig så att man verkligen får ögonkontakt, för det är en av de mest effektiva detaljerna i ”paragrafläsningen”.

Problemlösning – Spår

Stress
Hunden går upp i för hög stressnivå och får svårt att koncentrera sig på att spåra. Kan uppkomma av för kraftiga retningar vid inlärning. Spår är ofta självförstärkande och hunden kan varva upp när den lärt sig känna igen situationen, att den ska få spåra.

Genom att använda sig av spontanspår som hunden själv får upptäcka så ger man inga retningar som utlösande faktorer. Man börjar inte spårinlärningen på för hög stressnivå! Högt spårmotiverade hundar bör man vara vaksam på. Märker man att hunden laddar av bilåkande på skumpiga vägar, framtagande av spårutrustning, uppkoppling i träd eller samvaro med spårvänner i skogen kan man försöka sänka hundens förväntningar genom att utsätta den för retningarna utan att den får spåra. Lägga svåra och långa spår och aldrig låta hunden fortsätta när den går upp i stress. Man kan bryta hunden genom att platsa den och inte släppa på igen förrän den lugnat ner sig. Spåra i koppel eller kort lina och hålla emot om hunden vill forcera fram. Aldrig släppa på en hund som är i fel aktivitetsnivå!

Dålig motivation på spår
Hunden saknar intresse för att spåra. Att undersöka och följa spår är inte intressant för sådana hundar, exempel Afghan som är extremt avlade för att jaga på synintryck. Pröva med dragare eller godisspår. Hunden behöver förmodligen peppas även på föremål.

Bryr sig inte om spårapporterna
Hunden bryr sig inte om föremål i spåret. Kan bero på att hunden vill spåra vidare, att spåret i sig är så mycket roligare. Kan även bero på att hunden har dåligt föremålsintresse över lag.

Har hunden allmänt dåligt föremålsintresse tränar man det vid sidan av. Kampar eller leker med föremål så hunden tycker de blir roliga. En hund som knappt hade något föremålsintresse använde vi en spårpinne som ”tabuföremål” på. Matte hade i uppgift att ta fram pinnen hemma och vara väldigt mystisk och intresserad av den för att väcka hundens intresse, hunden fick inte chans att ta pinnen, bara se på när matte höll på med den. Korta stunder för att hunden inte skulle tröttna och tappa intresset. När intresset var väckt satte vi en pinne i snöre som rycktes undan varje gång hunden försökte nosa på eller ta den. Efter en tids träning fick vi hunden att tycka att pinnarna var så roliga att den vill leka med dem. Lägga få föremål i spåret och med långa mellanrum, då ökar värdet på sakerna hunden finner. En annan övning kan vara att lägga många (5-6 stycken) på en lång rad med ca 10 meters mellanrum. Jag kallar detta ”apportstig”. Föraren tar hunden i koppel och halsband och går längs apportstigen. Minsta lilla markering så ska föraren jubla, ner och leka. Korta intensiva lekar, hunden ska tända till och sen går man vidare. Tanken är att hunden är som hetast på sista pinnen. Markerar inte hunden så vänder man och går stigen tillbaka. Man kan tipsa hunden genom att peta lite mystiskt på en av pinnarna och sen se om den hittar de andra själv.

Koncentrationssvårigheter
Hunden har svårt att hålla koncentrationen på spåret. Hunden bryter spåret för att nåt händer i närheten, till exempel en fågel flyger upp, en gren knakar eller någon hund skäller. Hunden kan också sluta spåra för att den inte mentalt orkar hålla koncentrationen.
Beror koncentrationssvårigheterna på att hunden mentalt inte orkar bör man bygga upp hunden genom korta lyckade spår. Man kan också öva upp koncentrationen genom minisök. Man vallar en kvadrat med ca tre meters sidor och lägger många små föremål (till exempel tändstickor) eller godis. Hunden får sen kopplad i lugnt tempo leta upp dessa. Hunden får belöning för att lugnt och koncentrerat arbeta.

Släpper hunden spåret för att nåt annat intressant händer i närheten kan man försöka öka motivationen på spår. Man kan även pröva att bryta hunden, släpper den sitt spår för att nåt annat hänt så får den inte spåra mer. En annan hund, ”konkurrenshund”, kan få ”sno” spåret framför nosen på den okoncentrerade, det brukar öka lusten att hålla spåret.

Viltintresse
Hunden bryter sitt spår för att undersöka viltspår, legor eller avföring. Hunden kan även ha fått syn på vilt och bryter spåret för att ta upp en jakt istället. Promenader i viltrika omgivningar och försöka minska viltintresset hos hunden. Vet man med säkerhet att hunden under ett spår bryter personspåret för att spåra vilt bryter man hunden, den får inte spåra mer. Vissa korrigerar sina hundar då de byter till viltspår, jag är mycket restriktiv med korrigeringar i spår över huvud taget. Lägger hellre upp övningar så att hunden tränas till att bli som jag vill.

Nonchalans/Slarv
Hunden spårar inte målinriktat. Den kan gå med hög nos eller pendla fram och tillbaka i spåret. Ofta svårt att läsa när den spårar. Är hunden högt motiverad på spår kan man förebygga slarv genom att lägga svårare spår, hunden måste skärpa sig för att klara av det. Exempel på försvåringar; hårt underlag, längre liggtid, många små föremål, mycket vinklar och fintar. En annan metod är att spåra i koppel och så fort hunden avviker från kärnan står man helt passiv. Hunden får endast spåra då nosen är låg och i kärnan, då går man med. Är hunden slarvig och omotiverad skulle jag först försöka öka motivationen på att spåra sen styra upp utförandet.

För högt tempo på hunden
Föraren får svårt att hålla hunden. Linan bränner i händerna och livsfarligt för föraren i nedförsbackar. Man får lära hunden ett lagom spårtempo. Den får bara spåra när den håller bra tempo, annars står man helt still och passiv. Spår på svårt underlag brukar också sänka tempot. Arbetshandskar eller en stark manlig bekant är bra utrustning om man som svag tjej har stor hund.

Hunden söker förarstöd/tar inte egna initiativ
Hunden vänder och frågar sin förare om lov. Den har svårt att själv lösa svårigheter, kanske till och med slutar spåra. Lägg roliga och enkla spår så hunden tycker det är skoj att spåra och får högre självförtroende. Öva frispår kan vara en annan lösning. Stärk hunden till att lösa spåret själv, tala om för din hund att den är duktig. Många säger att man inte ska prata med sin hund när den spårar, jag tänker tvärtom. En hund som behöver bekräftelse och få tillbaka sitt självförtroende stöttar och berömmer jag mängder! Det är en mycket stor skillnad på att STÖTTA OCH STYRA sin hund!!! Att styra sin hund ger mycket negativa effekter.

Styrda hundar
Hundar som av föraren inte tillåtits spåra själva. Föraren har styrt för mycket och därför dämpat hundens intresse och motivation. Påminner om initiativlösa hundar fast i dessa fall är det inlärt.

Hunden behöver få tillbaka sitt självförtroende och motivation att spåra. Föraren måste inse att det är bara hunden som klarar att spåra. Hunden bör få roliga spår och mycket frihet i dessa. Man kan låta hunden frispåra eller att föraren släpper linan helt och går långt bakom. Hunden måste få känna att dess ägare litar på att den fixar spåret. Jag kan ibland spela korkad just för att hunden ska få känna att människan bakom har absolut ingen susning. Till exempel så kan jag ställa mig åt helt fel håll efter vi lek klart med en pinne eller ett föremål och säga ”då kör vi”. Varpå hunden säger; ”din dumskalle vi ska ju häråt”

Lycka till i spåren!

_________________
På återhörande

Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!

Vanja

Utvecklingsspår

Förslag på utvecklingsspår

M-spår eller Utskjut
Ett spår med tre ordentliga spetsar. Jag tänker mig det som ett M för då kommer jag tillbaka ut på vägen. Spetsarna gör jag där terrängen bjuder hunden att fortsätta trampa på. Jag kan till och med vara så elak att jag trampar tillbaka en bit i mitt eget spår och då gärna ha ett naturligt hinder vid ”utskjutningen”. Detta för att hunden ska hamna på fel sida hindret då den tappar sitt spår. I början är dessa utskjut bara ett par meter men ju mer erfaren hunden blir desto längre och svårare. Tänk här på vinden så att hunden inte kan få andra benet i vind då den tappar sitt spår, eller så att den kan gena. Övningen är framförallt bra för att hunden ska få självförtroende att våga söka sig tillbaka då den fått tappt. Man kan lätt se om man har en bra relation med sin hund, om den vågar gå förbi dig som förare på tillbakavägen och säga ”flytta på dig!”.

Parallellspår och Förledningsspår
Det värsta jag själv vet är förare som gnäller för att deras hundar inte tog sig runt tävlingsspåret på grund av att det varit ”svampplockare” i skogen. Våra hundar måste naturligtvis övas i förledningsspår. Jag upplever att ett färskare förledningsspår är mer intressant än ett gammalt men att ett jämngammalt är svårast att lösa. Då jag är ute på läger och håller kurser så brukar jag skicka ut förarna att lägga parallellspår. Detta kan du själv pröva med en vän och dennes spårhund. Man går ut (snitsla era spår!) med cirka 20 meters mellan rum och samtidigt. Sen går man parallellt i ungefär 100-150 meter. Lägg föremål och börja snitsla noggrant. Gå ytterligare 30 meter parallellt för att sen gå ihop och korsa varandras spår. Lägg en belöning ganska snart efter korsningen. Sen kan man gå parallellt ett tag för att sen gå ihop och gå efter varandra i kanske 10-20 meter. Är man riktigt busig och våghalsig så kan man pröva att byta skor med varandra. En annan svårighet är att gå ihop som en korsning men man går istället ifrån varandra igen. Det blir som ett timglas. Jag brukar göra två till tre svårigheter per sådan här övning.

Har man snälla hundar så kan man pröva att släppa på dem samtidigt, bestäm bara innan vilken av hundarna som tar vilken korsning först! Efter ungefär 40-60 minuter brukar vara lagom att plocka in spåren.

3, 3, 3 spår
Ett spår som läggs ut i okänd terräng, gärna med karta och kompass, tre kilometer långt med endast tre föremål och en liggtid på tre timmar. Detta är för att öka hundens spårkondition och uthållighet. Hunden ska vara en duktig, genomtränad och motiverad spårhund för att utsättas för denna typ av spår. Kan och orkar hunden ett sånt här spår så är de vanliga elitspåren på tävling en ren barnlek.

Lycka till med spårträningen!

_________________
På återhörande

Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!

Vanja

Stefan Mattssons ”Dragare”

Dragare
Detta är Stefans Mattsons egenkomponerade metod. Den är mer eller mindre uppkommen från ”lilla jakten” på MH-banan. Vi vill att våra hundar spårar med jaktintresse, det är denna funktion som ligger närmast hundens NATURLIGA avsikt med spårarbete.

Man arrangerar ett föremål i långlina, linan ska vara minst 20-30 meter och löpa lätt! Man lägger den runt ett träd eller buskage. Spåret läggs ut rakt framför föremålet och ett likadant föremål i långlina läggs som slut. Linan kan man hänga upp ”bakåt” i träd så att en medhjälpare eller föraren själv kan hålla emot och hunden får ”slåss” med sitt byte. Hunden får sedan fasthållen se när man rycker undan den arrangerade trasan och springa fram för att se efter vart den försvann. Då finns det ett spår att följa och förhoppningsvis väljer hunden att ta det.

Hunden startar alltså på en synretning av att ett byte kilade iväg. Efter att ha spårat ett kort tag hittar hunden sitt byte som fortfarande lever och försöker fly! Alla hundar blir som galna av dragare!

_________________
På återhörande

Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!

Vanja

Motivationshöjande Jaktspår och Härvespår

Jaktspår
Man tar med sig en bok och stol. Man sätter sig på stolen och sitter ett tag (ca fem minuter) sen går man ett par meter och sätter sig igen och så vidare till spåret är c:a 50 meter. Spåret blir som ett ”pärlhalsband” med punkter av mycket vittring och lite vanligt spår emellan. Man kan ta hunden direkt spåret är utlagt och visa första punkten. Spåret blir färskare och färskare för hunden.

Härvespår
Man går huller om buller i en kvadrat, sidstorlek ca 1-2 meter. Från kvadraten går man ut ett kort spår och lägger ett slut. Släpper på hunden, i härvan, efter ca 20 minuter. Hundar är nyfikna och kvadraten med massa spår har mycket vittring. Endast ett spår fortsätter och de flesta hundar vill gärna se vad dåren som sprungit runt gjort sen…

De här varianterna är bra vid upptagsträning för att underlätta för hunden att ta beslut om rätt håll eller att göra mitt i spåret som överraskning. För att hålla en bra spårhund alert och duktig så måste man som spårläggare hitta på massor av klurigheter för att utmana och hålla hunden intresserad! Jag försöker att ha en plan med min träning. Jag för spårdagbok och tänker mycket på att behålla motivationen hos hunden! Varje hund är en individ och det gäller att kunna anpassa träningen efter sin hund.

_________________
På återhörande

Lev väl och ta hand om era fyrbenta vänner!

Vanja